nanowrimo

Livet i en bubbla – eller två

Jag är på väg in i bubblan. Uppsatsbubblan. Har allt material klart, frågeställningarna hyfsat vässade och drygt en månad på mig att plöja några hyllmeter litteratur och klämma ur mig en ”i princip färdig version” av uppsatsen att skicka till min handledare. 

Samtidigt närmar sig november och NaNoWriMo. Jag börjar fundera på om jag har tagit mig vatten över huvudet. Kan man vara i två bubblor samtidigt? Kanske hoppa mellan dem? Tja, det enda sättet att veta är att prova. Nu testar vi gränserna för vad som är möjligt.

Den 30 november vet vi.

Dagens rosa

Sonen kom hem från dagis med ett flygplan 
som han byggt av papper. 
Det är rosa, hans favoritfärg. 
Jag leker med min nya leksak. 
Den är också rosa och ska göra mig sällskap 
under romanskrivarmånaden november. 
(Jag gillar att belöna mig själv, gärna i förskott.)

Ingivelse i joggingspåret

Ett författarverktyg?

Ett av de få sätt jag vet för att få stopp på popcornmaskinen i min skalle att är att jogga. I spåret flyter lätta tankar in och ut ur mitt medvetande, medan jag studerar årstidsväxlingar och intalar mig själv att jag orkar några steg till. Djupare grubblerier verkar kroppen inte klara av. Bra så.

Men igår på min vanliga femkilometersrunda hände något. Under sista kilometern började jag tänka på romanen jag ska skriva under november och NaNoWriMo. Hittills har jag haft en utgångsidé, där en död ung kvinna spelar en viktig roll.  I spåret visste jag plötsligt varför och hur hon dog. Det kommer att bli hemskt att skriva. Samtidigt var det en skön känsla att veta vart jag är på väg. Nu återstår ”bara” att skriva hela historien, från början till slut.

När jag sprang i mål igår föreställde jag mig målgången i romanskrivarprojektet också. Vi ses väl i målfållan?

Lördagstankar

Helgmorgon. Kaffe. Morgontidning. Mer kaffe. Städa lite. Ta en promenad. Följa med på simskola.

Jag älskar att helgen verkligen är helg.  För ett antal år sedan arbetade jag i butik, vilket innebar arbete varannan helg. Det var kanske inte så jobbigt då, men nu i efterhand är det skönt att inte behöva jobba alls på lördag och söndag. Eller rättare sagt, inte behöva gå hemifrån för att jobba. För lite saker har jag att göra. Var ute på skrivuppdrag i veckan och jag måste fixa med texterna så att jag kan lämna dem nästa vecka. Då är det skönt att göra annat, sedan titta lite på texten, känna om den är bra eller inte, ändra något ord, en meningsbyggnad, och återgå till att göra något helt annat. Det handlar om texter på två tre sidor, så det kräver inga längre stunder vid datorn.

Jag tror inte heller att jag kommer att kunna hålla mig från att skriva lite på min roman, som egentligen ska skrivas i november under NaNoWriMo. Igår fick jag ett mejl från den svenska delen av rörelsen. Drygt hundra personer från Sverige har anmält sig hittills. Inför startdatumen kommer det att hållas diverse kickoff-tillställningar runtom i landet.

En härlig familj. Från filmen The Kids Are All Right.

 I veckan såg jag förresten en bra film: The Kids Are All Right. Tyckte mycket om den. Bra manus, trovärdiga karaktärer, intressant story och verklighetstrogna dialoger. Rekommenderas.

NaNoWriMo – här kommer jag!

Igår kväll anmälde jag mig till romanskrivarmånaden NaNoWriMo. Målet är att få ihop en roman på minst 50 000 ord under november. Inte en färdig bok, utan ett råmanus att arbeta vidare med vid tillfälle.

Idén som jag ska omvandla till ord har jag haft ganska länge. De senaste dagarna har jag gått omkring och funderat på formen.  Igår stor jag inte längre ut med att bara planera, så jag öppnade ett nytt dokument och skrev fritt. Korta stycken, olika röster, bara för att närma mig berättelsen. Det häftiga var att när jag började skriva hände någonting med karaktärerna. De visade sig. Och de har varit med om saker jag inte hade en aning om.

Jag ska försöka att hålla mig till första november innan jag börjar skriva på allvar. Men det kommer att bli svårt. Det är så roligt.

Roligt var också mejlet man fick efter att ha registrerat sig. Lagom uppmuntrande och komiskt. Sånt gillar vi.