Ännu ett mejl
Nu angående en idé på en fackbok som jag skickade in till ett förlag för väldigt länge sedan:
Ursäkta att vi dröjer med ett svar. Dina idéer finns under process hos oss, vi återkommer.
Processer är bra. Tålamod också.
förlagskontakt
Det kom ett mejl
från ett av de stora förlagen om ett barnboksmanus:
Vi har nu läst ditt manus och måste tyvärr meddela att vi beslutat oss för att inte anta det. Konkurrensen är mycket stor och det är bara en liten del av de insända manuskripten som slutligen antas för utgivning.
Lycka till i framtiden!
Det känns helt okej. Det händer så mycket annat kul nu att jag kan ta refuseringar med en klackspark. Nästan.
Kontrakt på gång
Fick mejl från förlaget idag, med detaljer om hur boken kommer att bli. Är så förväntansfull!
Jag fick också veta att kontraktet kommer nästa vecka. Då ska jag berätta mer här på bloggen om förlaget och boken.
Nu ska jag ta det lugnt och försöka fokusera på min uppsats. Känner mig riktigt hängig och har huvudvärk. Hoppas det inte är någon sjukdom på gång. Det blir förmodligen sparsamt bloggande de närmsta dagarna.
Hoppas du får en fin helg!
Ketchupeffekten
Nu mejlas och rings det för fullt.
Projekt ett, dvs barnboken som ska ges ut, diskuteras fram och tillbaka. Skisser, färger, papperskvalitet, omslag… Nu väntar jag bara på kontraktet.
Samtidigt får jag ett samtal från en redaktör om en potentiellt stor grej för en frilansskribent. Hoppas hoppas!
Och pricken över i är att dottern blir tillfrågad om att komma på casting hos ett av de stora mediaföretagen. Jag känner mig nästan som en riktig Hollywood-fru. Här ska drillas! Inget annat än perfektion räknas!
Söndagsångest
Mötet med förlaget närmar sig. Jag har förberett mig genom att skriva ut manusen (två korta texter om en och samma lilla kille). Det ena är jag helnöjd med. Det funkar bra. Språket, berättelsen, konflikten, slutet. Men det andra manuset… Det händer för mycket. Tempot är fel. Slutet för abrupt.
För ett tag sedan bestämde jag mig för att släppa det. Men nu börjar jag få ångest. Vad ska förlaget säga? Tänk om jag gör dem besvikna? I ett desperat försök att skapa något enastående i sista sekund började jag skriva en helt ny text. Men det går inte. Så dumt av mig att tro att det ska gå så lätt.
Att lämna ifrån sig en text (eller två) är ångestframkallande. Istället för att fokusera på den som jag är nöjd med blir jag besatt av bristerna i den andra. Jag vill bara snabbspola fram till mötet och få det avklarat. För att gå vidare. Antingen med ett löfte om utgivning eller med drömmen om detsamma.
Underbara illustrationer i min inbox
Igår fick jag ett mejl från illustratören som jag jobbar med i projekt ett. Jag har fått skisser tidigare och kände redan från första början att han fattade precis. Vår lilla huvudperson är så fin!
Men nu. Bilderna jag fick igår. Färgerna, perspektivet, detaljerna. Jag älskar det! När jag ser bilderna känner jag att mina ord fylls med känslor, sammanhang och liv. Det är nästan magiskt.
Nästa vecka ska vi ha möte med förlaget och då hoppas jag att vi får besked. Blir det någon bok?
När jag vet säkert kommer jag att skriva mer, mycket mer om hur vi har gått till väga och vad som händer på vägen. Vill så gärna dela med mig av en illustration redan nu, men det får vänta. Håll tummarna för att det går bra nästa vecka.
Om Murakami, löpning och motståndskraft
@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }
Jag var ute och sprang i morse. Sju och en halv kilometer. När jag stod och pustade ut efteråt plingade det till i mobilet. Ett mejl. Det var en refusering på ett manus jag nästan hade glömt bort att jag skickat iväg. Standarsvar. Inget personligt mer än mitt förnamn och ett käckt utropstecken på svenskt vis.
Just nu läser jag Haruki Murakamis bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, där han drar många paralleller mellan att skriva och att springa. En av hans teser går ut på att författare behöver en stark kropp för att stå emot allt jobbigt de måste ägna sina tankar åt. (Ungefär så, jag orkar inte bläddra fram den exakta formuleringen, som med säkerhet är mycket tjusigare än min.) Kanhända har han rätt. Jag tog inte i alla fall inte refuseringen särskilt hårt. Jag hade just avverkat sju och en halv kilometer. En bedrift i min värld.
Jag tror jag skickade manuset till fyra eller fem förlag. Idag kom alltså den första refuseringen. Då borde de andra börja droppa in snart också. Kanske ska satsa på att springa varje morgon, som Murakami.
Mer om vuxenförfattarna som vill skriva för barn
Idag plockade jag fram Svensk Bokhandels katalog över höstens utgivning som jag fick med mig från bokmässan. Jag hittade två artiklar som handlade om vuxenförfattare som vill skriva för barn. Det var alltså inte bara en känsla, utan fenomenet har ökat markant.
I artiklarna uttalar sig några förlag om trenden. Vissa, som Rabén & Sjögren, söker aktivt efter vuxenförfattare som skulle kunna skriva för barn. Andra är mer avvaktande. Alla verkar dock vara överens om att det inte är självklart att man kan skriva för barn bara för att man är duktig på att skriva romaner. Även etablerade författares barnboksmanus kan bli refuserade.
Ändå verkar det vara lättare för redan etablerade författare att slå sig in på barnboksmarknaden. Piratförlaget har till exempel gett upp ett par titlar på Lilla Piratförlaget. Men tanken är inte att hitta nya författarskap utan låta de egna författarna även skriva för barn.
Andra dagen på bokmässan
Idag var det skönt att ha seminariekort. På mässgolvet var det så mycket folk att det knappt gick att röra sig i gångarna. I varenda monter stod det någon GW eller Guillou och höll låda. Då var det skönt att smita in i seminariesalarna och lyssna på intressanta samtal om allt från Alfons Åberg till kvinnornas situation i Afrika.
En gemensam nämnare för så gott som alla författare jag har sett är att de ser på sitt skrivande som ett utforskande, där drivkraften är frågorna de ställer till sig själva under processen. Viljan att veta mer om karaktärerna/platsen/fenomenet ger arbetet glädje. Det känns på något vis betryggande att höra det, eftersom jag själv är en passionerat nyfiken människa som gärna ställer frågor till höger och vänster. Även till mig själv.
Idag kunde jag inte låta bli att haffa en person som jag har läst ska starta förlag. Egentligen kom jag inte till mässan med tankar om att kontakta förläggare eller ragga förlag, men när en chans uppenbarade sig kunde jag inte avstå. Hade ett givande samtal med personen och kom fram till att hennes inrikting stämmer väl överens med den typ av barnböcker jag vill skriva.
Det lustiga är att när man utger sig för att vara något (t.ex. blivande barnboksförfattare) tas man för det mesta för det av sin omgivning. Så även idag. Nu vet jag att jag kan kontakta den här personen om framtida projekt.Det kommer jag också att göra, när jag har något konkret att komma med.
Det känns som en mycket lyckad första bokmässa som har fyllt mig med inspiration, inblickar och framtidstro, samt en massa god mat. I morgon blir det andra Göteborgsnöjen innan tåget tar mig hem till Stockholm.
Vill svenska förlag ha en dummy?
Sofia skrev en kommentar på ett tidigare inlägg:
Jag läste checklistan för barnboksskrivande som du länkade till nedan och jag undrar om du vet ifall det det är så det fungerar i Sverige med, jag menar det där med att man gör en dummy? Jag har läst om det tidigare i engelska böcker om barnboksskrivande men jag har aldrig sett det här i Sverige, att förlagen vill ha en dummy-bok?
Jag tog med mig frågan hit till Göteborg och ställde den idag till två personer med koll på barnboksbranschen i Sverige. Här är deras svar.
– De elever som går barnbokskurser hos oss på Konstfack och sedan ska presentera för förlag gör ofta omslag och två illustrationer, plus textmanus. Visst kan man skissa upp hela boken, men det blir ju mera jobb.
Marie Tomicic, Olika förlag:
– Vi vill gärna se ett par illustrationer så vi får en känsla för din stil. Man behöver inte skissa hela boken. Skicka med vanliga posten, inte mejl.