författare

Intervju med Katarina Bjärvall

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Katarina Bjärvall är frilansjournalist och författare till flera böcker. Hennes första bok En gravad hund handlade om bruten svenska. Romanen Under tiden går att fynda på årets bokrea och hennes senaste bok Var är du? Människan och mobilen  kommer ut på Ordfront den 29 mars. Jag fick tillfälle att ställa några frågor till Katarina om hennes skrivande.
Hur gick det till när du började skriva din första bok?
Det minns jag knappt. Men jag jag var frilansjournalist med inriktning på invandring och integration, och frågan om språket som nyckel till allt återkom ständigt. Jag kände att detta kunde problematiseras och fördjupas. Via en tidigare uppdragsgivare fick jag pengar för ett antal månaders arbete. Och när jag hade det i ryggen kunde jag få ett förlag att nappa.
Hur viktigt är förlaget och förläggaren under arbetet med en bok?
För mig har det varit mycket viktigt. Mitt förlag har varit bollplank på ett tidigt stadium, de har granskat mina synopsis, de har gett mig kontrakt på böckerna så att jag har kunnat veta att det är sådana jag skriver och inte bara manus. Och sedan är de ju proffs på textgranskning, korr, omslag, marknadsföring, försäljning och distribution.

Vilken bok är du mest stolt över? 
Under tiden. För det är en roman och det är ju finast :-). Tills jag har gett ut en diktsamling…
Katarinas stolthet…
Vilket är ditt största misstag som författare?
Att ge ut min första bok på ett förlag som inte hade tillräckliga resurser för korrläsning. Det gjorde att boken innehöll en hel del förargliga fel, varav ett var så pass fult att recensenter reagerade.
Och din största framgång?
Debattboken Vill ha mer skapade faktiskt debatt. Jag har hållit kanske 50 föredrag om den och fortfarande efter fem år ringer journalister och intervjuar mig kring bokens tema (barn, tid och konsumtion). Det känns som om den här förändrat en del människors sätt att se på prylarnas roll i familjelivet.
… och största framgång.
Vad drömmer du om?
Ett pris :-). Någon form av offentligt erkännande skulle ge den bekräftelse som man konstigt nog är beroende av som författare.
Till sist: vilket råd skulle du ge åt alla som sitter och arbetar ett
manus och vill få det utgivet?
Jag citerar två skrivargurus: Inspiration är för amatörer (Jan Guillou). Och vad är viktigast, att det blir bra eller att det blir klart? Att det blir klart förstås (Göran Hägg).

Men måste ta skrivandet på så pass stort allvar att man tvingar sig att skriva även när man inte har minsta lust. Och samtidigt måste man ha så pass stor distans att man inte fastnar i strävan efter perfektion. Lämna manuset till ärliga vänner vars litterära du litar på, låt dem läsa och lyssna på dem.

Läs mer om Katarina på www.katarinabjarvall.se

Ja tack

Idag, på alla hjärtans dag, lyssnar jag på tonsättningen av Sonja Åkessons dikt Ja tack medan vinterkylan biter mig i ögonlocken. Orden värmer inifrån, och tvingar mig att se sådant omkring mig som jag annars helst blundar för.

En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.

Apropå omslag. Och titlar.

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

När jag var på universitetsbiblioteket tidigare i veckan kunde jag inte motstå den här boken:
Jag fastnade för både omslaget och titeln och var tvungen att gå fram och känna på den. Öppnade pärmen och läste på insidan:
In this fiercely original and audacious work, George Steiner tells of seven books which he did not write. Because intimacies and indiscretions were too threatening. Because the topic brought too much pain. Because its emotional or intellectual challenge proved beyond his capacities.
The actual themes range widely and defy conventional taboos: the torment of the gifted when they live among–when they confront–the very great; the experience of sex in different languages; a love for animals greater than for human beings; the costly privilege of exile; a theology of emptiness.
Yet a unifying perception underlies this diversity. The best we have produced,  or can produce, is only the tip of the iceberg. Behind every good book, as in a lit shadow, lies the book which remained unwritten, the one that might have made the difference.
Jag tänker på mina egna oskrivna böcker. De är många. Vissa av dem måste jag skriva. Andra har ännu inte fått fäste i mig, men jag känner att de rör sig i utkanterna av mitt medvetande. Hittills vet jag att en bok kommer att födas ut i världen och beredas plats på en och annan bokhylla. Vad som händer med resten återstår att se. Jag ska göra mitt allra bästa för att de också får gå samma öde till mötes.
På nätet upptäcker jag att boken även har ett annat omslag, som jag gillar ännu mer än den ovan. Snacka om att gestalta en idé på ett träffande sätt: 
Ärligt talat tror jag inte att jag kommer att läsa boken. 
Men jag gillar att den finns.

Pling – ett drömjobb!

Jag älskar ljudet av ett mejl som landar i min inkorg. Minns hur jag för ett par år sedan betraktade namnen på alla avsändare, som mest var vänner till mig, och tänkte att jag i framtiden ville ha mer fler mejl från förlag, redaktörer och andra personer som jag har en yrkesmässig relation till. Nu ser min inkorg ut ungefär så som jag föreställde mig.

I går kom ett extra roligt mejl från en redaktör som gillade en idé jag presenterade för honom nyligen. Så nu har jag ett nytt, superintressant skrivuppdrag. Lite bråttom är det, men det är bra. Då blir arbetet oftast både effektivare och bättre.

Vad som är så roligt? Att det finns en författare med i bilden. Håll nu tummarna för att inget går snett. 

Kreativt kåtslag

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Ibland bosätter sig ett pirr i maggropen på mig. Det kommer liksom krypande. En idé, en plötslig ingivelse. Sedan sätter popcornmaskinen igång. Popp. Poff. Poff-poff-poff. Ett inre fyrverkeri tänds. Aktiviteten i hjärnan föder den fysiska sensationen i magen. 
Det var inte helt oväntat att det skulle sätta igång idag, efter möte med förlaget i morse och en fantastisk kväll på Elverket med underhållande Simona, briljanta Birro och fina bloggerskorna Nina och Pernilla. På tunnelbanan på väg hem kom pirret. Nu poppar det för fullt. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att det här kommer att hålla mig vaken länge i natt. Poff. Pang.
Våga drömma stort, sa Birro. Jag vågar. Och i ett kreativt kåtslag känns allt möjligt.

Ett pris

Tack Titti för den här fina utmärkelsen! Det är alltid lika roligt med uppmuntran och uppskattning.

Reglerna är som följer:

  1. Tacka den du har mottagit prisen ifrån.
  2. Kopiera prismärket till din blogg.
  3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.
  4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Inte helt enkelt, men här kommer tre författaren som har betytt mycket för mig:

Sylvia Plath – under en period i gymnasiet läste jag allt jag kom över av eller om Plath. Det började antagligen med The Bell Jar, men starkast intryck på mig gjorde de många brev hon skrev hem och som publicerades i volymen Letters Home.

Ett liknande intryck gjorde Sonja Åkesson på mig, med sina poetiska och träffande beskrivningar av en kvinnas vardag. Precis som med Plath finns en brevvolym som jag läste under gymnasiet och som jag fyndade på bokmässan, där hon och vännen Bengt Martin utbyter tankar om livet.

Till sist ska en man få vara med: Stig Dagerman. Jag hittade hans novell Att döda ett barn i någon samlingsvolym hemma hos mamma och pappa när jag var yngre. Blev betagen. Sedan läste jag hans poesi. Köpte ett kassettband där han själv läser sina dikter. Är fortfarande helt såld. Vilken begåvning.

För den som vill tolka mina val finns det nog mycket att hämta. Tragiska livsöden, melankoli och en litterär mångsidighet som tilltalar mig.

Nu ska priset skickas vidare till fem bloggare som förtjänar det. Alltid lika svårt. Därför väljer jag att skicka den vidare till alla bloggare som skriver på romaner, barnböcker eller noveller med förhoppningen om att en dag bli utgivna. Tack för att ni delar med er av framgånger och motgångar, och för att jag får vara med i den fina författarwannabe-gemenskapen!

Apropå research och rädsla

Maria länkar till detta inlägg av amerikanske författarinnan Jackson Pearce. Hon skriver om hur hon fick en idé till en historisk roman skulle innebära en hel del research. Och om hur researchen stod i vägen för skrivandet. Och om NaNoWriMo som katalysator. Och om att inse att det hon skrivit var skit. Och om att skriva om. Och en massa annat intressant författarjobb.

Det är exakt detta jag är rädd ska hända med min ungdomsbok som jag nämnde i föregående inlägg. Men hej, någon dag ska jag ta idéodjuret vid hornen och stångas tills jag vinner. Tills dess ska jag trösta mig med att även etablerade författare är rädda.

Om livets mening

Äntligen en vettig rubrik i DN. Johanna Thydell fyller 30 år och uppvaktas på familjesidan. Om skrivandet säger hon:

Att fråga varför skrivandet är viktig för mig är som att fråga varför mina fötter är viktiga. Skrivandet är en självklart del av mig och ger mig en värld där jag får hålla på med det jag älskar mest: Att arbeta med språket och bilda vackra meningar. 

På torsdag avslöjas det

Jag lyckades pricka in två seminarier med Nuruddin Farah på bokmässan. Efteråt andra stod han och signerade sin bok Adams revben. Jag ställde mig i närheten och tyckte mig uppfatta en svag doft av framtida Nobelpris. Så jag slog till och köpte boken, trots att den redan fanns hemma i bokhyllan. Jag kunde inte motstå att då hans tjusiga signatur på försättsbladet.

På torsdag avslöjas vem som får årets Nobelpris i litteratur. Vem tror du på?