– Mamma, jag har kål i magen! säger sonen och tar sig för magen som om det gör ont.
Jag funderar. Så vitt jag vet har han inte ätit kål under dagen.
– Menar du håll? försöker jag.
Sonen nickar.
Vi går tysta bredvid varandra några steg. Han tar sig för magen igen.
– Jag har moll i magen!
Idag, på alla hjärtans dag, lyssnar jag på tonsättningen av Sonja Åkessons dikt Ja tack medan vinterkylan biter mig i ögonlocken. Orden värmer inifrån, och tvingar mig att se sådant omkring mig som jag annars helst blundar för.
En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.
Hoppas ni får ett bra veckoslut, oavsett om ni ska skriva eller slappa eller renovera lägenheter eller vad ni nu gör.
Själv behöver jag tid att tänka, begrunda och besluta.
Samla ihop och reda ut.
Sortera.
Vi hörs igen på måndag.
(I morgon fredag kommer jag dock att posta ett inlägg på Debutantbloggen om inspiration.)
Igår kväll kom en sjukdom och knackade på hemma hos oss, så idag är det sjukstuga. Får se om jag får något skrivet.
Ett inlägg på Debutantbloggen är dock publicerat. Med en månad kvar till boksläpp är det hög tid att fundera på marknadsföring.
För äntligen får jag skriva vidare på mitt manus. Nytt inlägg på Debutantbloggen.
Till råga på allt skiner solen på ett väldigt påträngande vis. Men kan ju nästan tro att det är vår…
Anneli utmanade mig att visa hur det ser ut där jag sitter och skriver. För det mesta sitter jag vid ett litet skrivbord i sovrummet. På söndagar brukar jag städa och damma, så att det ska vara inbjudande att sätta igång på måndag morgon. De här bilderna tog jag igår kväll, då det hade hunnit bli både lite stökigt och väldigt mörkt. Jag hoppas ni har överseende med det. Allt för autenticiteten.
Där har jag naturligtvis även pennor och annat nödvändigt. Min favorit är en röd Ballograf. Den ligger alltid i pennfodralet, om jag inte skriver med den.
Sådant som har med mitt skrivande att göra antecknar jag i en särskild liten bok. Just nu använder jag den med majskolven på. Den andra boken fick följa med mig hem från Waldemarsudde igår. Motivet föreställer kvinnor i hamnen i Alger. En akvarell av Zorn. Jag fastnade för det gåtfulla och utmanande i bilden.
Behöver jag inspiration eller råd kan jag snegla åt vänster, där mina skrivarböcker har fått en egen hylla. Tidigare hade jag kurslitteratur på där, men äntligen har de bööckerna fått flytta till en mindre framträdande plats.
Rumpan placerar jag på den här pallen. Den var min mormors och går att öppna. Någon som kan gissa vad som finns däri?
(Psst, nytt inlägg på Debutantbloggen uppe. Om att läsa korrektur.)
Jag tog en paus från de kreativa uttrycken och samlade intryck idag. På Waldemarsudde visas just nu Anders Zorns mästerverk. Akvarellerna var något alldeles extra. Allra mest gillade jag motiven från Algeriet och Egypten, som jag aldrig hade sett tidigare. Dalkullorna är fina, de också.
Fotografering var inte tillåten i utställningssalarna, men i andra delar var det okej. Där fanns blommor överallt. Ett enkelt men effektfullt tulpanarrangemang stod i centrum i ett av rummen.
Givetvis fanns Prins Eugens krukor i mängder. Här med starkt doftande hyacinter.
Från museibutiken fick jag med mig en fin anteckningsbok med mitt favoritmotiv som omslag och många vita sidor för idéutveckling. Nu har jag laddat de kreativa batterierna, så det är bara att sätta igång…
Under helgen har jag bland annat ägnat mig åt detta. Sände en tanke till Anneli när jag stod där vid strykbrädan. Hur gick det för dig?
Jag hann också med en promenad i söndagssolen. En ny idé föddes. Ett frö hade såtts redan under frukosten då min son sa en finurlig sak. Under promenaden satte jag ord på mina tankar och fortsatte att utveckla idé tillsammans med min man. En ny barnbok kanske är på väg att ta form.
”Idag är första dagen på resten av ditt liv” är en fin gammal klyscha, vissa dagar mer sann än andra. Idag är definitivt en sådan dag för mig. Det är första dagen på mitt liv som skribent/författare på heltid. Visserligen har jag en liten grej som ska in till universitetet innan jag kan ta ut min examen, men allvaret börjar idag.
Planen ser ur så här: lite administration och planering, en del mejlande och uppstyrning, skrivande och redigering, samt ett möte som avslutning. Lunch måst jag komma ihåg att äta också.
Förresten har Vivlio uppdaterat sin sida med info om författare och andra upphovsmän.
Nathan Bradford, tidigare agent numera författare, skev igår på sin blogg om balansen mellan att leva livet och att skriva. Det funderar jag också mycket på.
Hur mycket jag än vill fly in i skrivandet så pågår livet hela tiden, det går inte att pausa, man kan inte göra besök som det passar. Med barn blir det särskilt påtagligt. Om jag inte hade ansvar för att ta dem till dagis och skola, se till att de äter och mår bra och så vidare, skulle det vara så mycket lättare att förlora kontakten med det som kallas verklighet.
Men ständigt finns en känslan av att jag borde vara mer närvarande än jag är, att mina tankar för lätt lämnar nuet och försvinner in i ett skrivprojekt. Kanske sitter jag kvar och plockar med legobitar bredvid mina barn, men de är inte dumma. De fattar att jag inte är där.
Jag hoppas de kommer att tycka om min bok.
Fundera gärna på Nathans avslutande fråga:
How much living is necessary to be a good writer, and how much writing is necessary for you to live?
