Uncategorized

 Seminarium om nordisk fantasy med Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Maria Turtschaninoff och Lene Kaaberbøl. Moderator var Johanna Lindbäck.

Efter Amanda Hellbergs seminarium var det många som villa köpa hennes bok Jag väntar under mossan. Det hade jag också gjort om jag inte redan hade läst och älskat den. (Observera kön till det lilla signeringsbordet!)

Mässan avslutades för min del i Svenska Akademiens monter där årets svensklärarpris delades ut. En av pristagarna är fantastiska Anna Kaya, lärare i svenska som andraspråk i Sigtuna. Peter Englund var påtagligt upprymd när han överlämnade det handskrivna diplomet.

Anna var också glad. Såklart. Det var en väldigt värdig vinnare och en fin ceremoni. Stort Grattis, Anna!

Upp klockan kvart i fem, tåg till Göteborg, sedan rakt in på Bokmässan. Nio seminarier hann jag med idag – mest om skola, läsande, lärande.

Han träffa några bekanta ansikten i minglet, innan jag lämnade mässan för att vila ut på hotellet.

I morgon gör jag om det. Hoppas vi ses!

Så här ett par dagar före bokmässan svämmar det över av inlägg om skor, kläder, seminarier och planer i bloggosfären. Själv tänker jag sansa mig och helt enkelt konstatera att det finns några förlag jag är extra nyfiken på:

Weyler förlag
Ger ut intressant och välskriven litteratur. Dessutom är Svante Weyler från Spånga precis som jag.

Nypon förlag
Ger ut lättlästa böcker för ungdomar. Men mest nyfiken är jag på deras systerförlag Vilja som satsar på lättläst för vuxna. Som bilderböcker. Det vill jag både använda med mina elever och skriva själv. Måste kollas in!

Kabusa böcker
För att de ger ut Shaun Tan på svenska.

I övrigt kommer jag nog mest att springa på seminarier.

Om några dagar kommer jag att sätta mig på ett tåg till Göteborg och Bokmässan. JAG ÄR SÅ EXALTERAD ATT JAG VILL SKRIVA MED VERSALER HELA VECKAN!!! OCH ANVÄNDA ALLDELES FÖR MÅNGA UTROPSTECKEN!!!

HOPPAS VI SES DÄR!

För två år sedan var jag med i NaNoWriMo – ett slags folkrörelse som går ut på att skriva en roman på en månad. Galenskap, med andra ord. Men jag fick ihop mina 50 000 ord och kunde kalla mig för vinnare.

I efterhand kan jag konstatera att manuset har sina kvaliteter, särskilt med tanke på att det skrevs helt utan planering och eftertanke. Men det är inte tillräckligt bra för att arbeta vidare med.

Idag fick jag plötsligt en ny idé. En romanidé. Det är egentligen bara ett utgångläge – en samling människor, omständigheter, en tid, en plats. Konflikter och förvecklingar är sådant som måste utkristallisera sig längs vägen.

Med tanke på hur roligt och givande det var att skriva frenetiskt under en begränsad tid för två år sedan (samtidigt som jag arbetade frenetiskt med min magisteruppsats) överväger jag nu att ställa upp igen.

Kanske har jag om drygt två månader skrivit ytterligare en ”roman”…
Någon annan som är sugen på att delta i NaNoWriMo i år?

I höst kommer jag att undervisa en grupp nyanlända elever i svenska som andraspråk. Tanken är att SO- och NO-undervisningen ska integreras i svenskan. Det ska bli roligt!

En idé jag har är att arbeta tematiskt utifrån träd: undersöka träd, beskriva träd, läsa om träd och diskutera träd. Det finns hur många ingångar som helst, så att skapa relevant undervisning lär inte vara något problem.

Eftersom språket är det viktigaste funderar jag givetvis på vilka texter jag ska använda. Faktatexterna är givna. Men de skönlitterära texterna? Jag tror att jag ska testa att läsa bilderböcker med mina elever, trots att de uppnått gymnasieålder.

Tidigare i år var jag på ett otroligt inspirerande seminarium med Aidan Chambers och Katarina Kuick, som genomförde ett textsamtal med hela publiken utifrån Anna-Clara Tidholms bok Hanna huset hunden. Den vuxna publiken var djupt engagerad, både i bilder och text. Tolkningarna var många.

Seminariet hjälpte mig inte bara att få upp ögonen för Chambers modell för litteratursamtal, det fick mig också att vilja arbeta mer med bilderböcker i min undervisning.

När jag kikade i bokhyllorna här hemma hittade jag tre böcker där träd är framträdande på ett eller annat sätt: Shaun Tans Det röda trädet, Mia Maria Güettlers Trädet är en hemlighet och underbara Pojken, flickan och muren av Ulf Stark och Anna Höglund.

Jag är säkert på att det finns ännu fler böcker där träd spelar en avgörande roll. Tips emottages med stor tacksamhet!

Jag hade satt upp ett mål för den här sommaren. En deadline för ett av mina manus. I mitten av augusti skulle det vara klart att skicka till förlag. I juni föreställde jag mig hur jag skulle sitta frenetiskt på kvällar och lediga stunder och redigera mitt manus till perfektion.

Nu blev det inte så. Jag upptäckte att det fanns annat jag hellre ägnar sommarlovet åt, samtidigt som min arbetssituation inför hösten förändrades. Jag behövde helt enkelt prioritera om.

Dessutom fick jag nya infall om hur min berättelse skulle kunna bli ännu bättre. Något som varit i bakgrunden i boken skulle kunna få mycket större plats. Det skulle dock kräva en del research och en ordentlig omskrivning.

Därför har jag nu kommit fram till att jag måste strunta i min egen deadline. Det är inte alltid bäst att pressa sig själv. Ibland måste saker få ta tid. Först då kan de bli så bra som möjligt.

Om en knapp månad får jag en ny förlagskollega. Då debuterar nämligen Caroline Säfstrand med Ester och hemliga Plomia, en lätt att läsa-bok på svenska i kombination med spanska, somaliska, albanska och arabiska. De fina illustrationerna är gjorda av hennes bror Carl-Marcus Edhardt.

Boken handlar om Ester, som är en helt vanlig tjej med många ovanlig idéer. Hon använder till exempel aldrig kläder utan fickor.

Jag har bara läst det smakprov som finns på nätet, men jag tycker att boken verkar vara riktigt bra och rolig. Jag är säker på att den kommer att glädja många stora och små läsare!

Läs mer: 
Ett smakprov
Carolines blogg
Vivlio förlag

En av mina allra käraste följeslagare i livet är Nyfikenheten. Jag hoppas att hon aldrig sviker mig, utan står vid min sida tills jag dör. Hon får mig att hitta nya vägar, prova nya saker och lära mig nytt.

För ett par dagar sedan gjorde hon mig sällskap under en promenad på Järvafältet. I vägkanten fick jag syn på en blå blomma. Nyfikenheten undrade vad det var för en blomma, som såg lite ut som en blåklint men ändå inte. Hade den möjligtvis ett namn?

Jag tog ett kort med mobilen och lade ut på Twitter. Några minuter senare hade flera av mina följeslagare där upplyst mig om vad blomman heter.

Nästa gång jag ser blomman vet jag vad hon heter. Cikoria.