Uncategorized

Jag var nyligen på besök i min sons klassrum. Han går i tvåan och det var tyst läsning. Eftersom han hade läst ut en bok fick han gå till biblioteket och låna en ny. Han tvekade inte en sekund, utan tog direkt en av böckerna i den serie han läser. Jag förstår honom. En bra bok vill man ha mer av, så varför inte läsa ytterligare femton böcker om samma personer?

För att komma i stämning inför dagen går jag in på Simonas blogg. Hon tipsar idag om att skriva serier. Förlagen vill ha det.

Och vad gör jag? Jag sitter och skriver en fortsättning på boken om Stella. Boken som inte skulle ha någon fortsättning, som skulle sluta precis så som i manuset jag skickade till förlaget.

Vad är det som har hänt? Som så ofta när man skapar en karaktär vägrar den att vara tyst. Den vill mer. Så den bestämmer sig helt enkelt för att fortsätta göra saker. Det enda rätta är att tillåta det ske. Att skriva vidare.

Att det sedan stämmer överens med förlagens önskningar och nioåringars läsmönster är en trevlig bonus. Nu hoppas jag bara att jag får ihop detta.

Ibland träffar man någon som man blir inspirerad av. Ibland får man en idé som kan bli något riktigt bra. Ibland får man en dag ledigt då man kan träffa personen och berätta om idén. Ibland uppstår samförstånd.

Idag har jag träffat en sådan person, pratat om en idé och hittat en bok kring vilket alltsammans kommer att kretsa. Boken heter Ankomsten och är ritad av Shaun Tan. Vad resten handlar om berättar jag en annan gång. 

Motorsågar i Björkhagen av Petrus Dahlin och Sofia Falkenhem

För ett par dagar sedan damp de första skisserna ner i min inkorg. Min nya karaktär Stella har fått ett utseende. Idag kan jag avslöja att den som håller i pennan är Sofia Falkenhem, som bland annat har illustrerat Kalle Skavank-böckerna. Jag är så glad att hon tackade ja!

Hennes stil skiljer sig från de typiska bilderna i en bok för nybörjarläsare. Dessutom har de lite svärta, vilket var precis vad jag letade efter. I min text finns en melankolisk underton, som jag är mycket spänd på att se hur Sofia gestaltar i sina bilder. Det jag har sett hittills är superfint!

Enligt LL-förlagets uppdatering på Facebook blir årets Stockholm läser-bok Var det bra så? av Lena Andersson. Ett utmärkt val, som sätter förorten och dess invånare i centrum. När vi ändå är i farten tycker jag att vi kan läsa alla Lena Anderssons böcker. Hon är klarsynt som få och kan konsten att vrida och vända på ord, personer och samhällen så att deras egenheter blir synliga för oss mindre briljanta människor. En senare bok där förorten också spelar en stor roll är Slutspelat, som jag recenserade på min gamla Tensta-blogg. Läs!

Jag tror visst jag har glömt bort att berätta att min kommande bok om Stella kommer att ges ut både som tryckt bok och e-bok. Det känns spännande att min bok kommer att kunna läsas på surfplattor och lånas elektroniskt via bibliotek. Jag har förstått att det är rörigt vad gäller den ekonomiska biten kring utlån av e-böcker, men som författare har jag egentligen bara en strävan: att så många som möjligt ska kunna läsa min bok. E-boken är ett steg i helt rätt riktning.

På förlagets julmingel diskuterade jag e-bokens möjlighet och insåg att just målgruppen 6-9 år är särskilt intressant. Den som precis har lärt sig läsa kan få massa hjälp med bokstäver, ljud och ord med de nya funktioner som är på gång. Det här kan ju bli hur bra som helst!

Så här glad blir man av att plugga!

 Idag fick jag äntligen registrera mig på den kurs jag ska läsa på distans under våren: Världslitteratur för barn och ungdom. Det är första gången jag läser på distans och första gången jag läser en litteraturvetenskaplig kurs. Det ska bli riktigt kul! Litteraturlistan innehåller ett fåtal teoretiska titlar och en lång radda barn- och ungdomsböcker från hela världen. Idag kom ett paket på posten med en del av kurslitteraturen. Barnbokens byggklossar av Maria Nikolajeva har jag velat läsa länge, nu har jag äntligen anledning att faktiskt göra det.

Att skriva med sikte på att bli utgiven innebär en hel del väntan. Först väntan på att höra någon från förlagen man skickat sitt manus till. Det kan ta hur lång tid som helst – både att bli refuserad och att bli antagen. Om man sedan ror hem ett kontrakt kanske man inbillar sig att arbetet med boken ska sätta igång omedelbart. Men icke. Då börjar en ny sorts väntan. Väntan på att det stora förlagsmaskineriet ska dras igång.

Nu har jag väntat ett bra tag på att arbetet med min kommande barnbok ska påbörjas. Väntat på ett mejl från förläggaren, ett tecken på att någonting händer. Och så idag händer det plötsligt… ett mejl från från förläggaren, en bifogad fil, ett antal skisser…

Knytkonferenser blir allt vanligare. När lärare träffas för att prata om yrkets utmaningar kallas det Edcamp och den 12 februari är det dags igen. Då blir det Edcamp flerspråkiga elever i Tensta. Arrangör är nationella centrum för svenska som andraspråk., men jag är också med på ett hörn.

Du som är lärare, bibliotekarie, studievägledare, skolledare eller arbetar med flerspråkiga elever på något annat sätt är varmt välkommen. Det är alldeles gratis!

Läs mer här och anmäl dig genast (antalet platser är begränsat).

Hoppas vi ses!

Herregud, jag har ju missat att Debutantbloggen tagits över av nya debutanter. Det är ingen dålig uppställning; inte mindre än fem nykläckta författare kommer att dela med sig av sitt år. De har redan satt sin prägel på bloggen genom att ha veckans debutantenkät. Intressant läsning! Det ska bli riktigt roligt att följa årets debutantbloggare.