skrivande

Dags att börja redigera

När jag kastade mig in i NaNoWriMo i november förra året släppte jag också ett barnboksmanus (en kapitelbok) som jag höll på och redigerade. Det var ganska skönt, eftersom jag precis hade skrivit klart den och behövde lite distans.

Nu börjar det bli dags att ta tag i manuset igen. Men det tar emot. Jag fastnar i inledningsscenen hela tiden. Kan inte bestämma mig för tempus. Tilltal. Skriver om. Provar. Stryker.

Jag tror jag måste sova på saken.

(Hur det gick med NaNo-manuset? Tja… jag har fortfarande inte läst hela. Men snart. Kanske.)

Första dagen

”Idag är första dagen på resten av ditt liv” är en fin gammal klyscha, vissa dagar mer sann än andra. Idag är definitivt en sådan dag för mig. Det är första dagen på mitt liv som skribent/författare på heltid. Visserligen har jag en liten grej som ska in till universitetet innan jag kan ta ut min examen, men allvaret börjar idag.

Planen ser ur så här: lite administration och planering, en del mejlande och uppstyrning, skrivande och redigering, samt ett möte som avslutning. Lunch måst jag komma ihåg att äta också.

Förresten har Vivlio uppdaterat sin sida med info om författare och andra upphovsmän.

Min vän porträttmålaren

Jag har en vän som är porträttmålare. Hon fotograferar också. En gång gjorde vi en liten skrift tillsammans; hon fotograferade och jag skrev.

I somras hade hon en utställning under vattentornet i Tensta, med bilder av barn från området. Två av dem var mina. 

Olga heter hon.

Idag startar hon en ny blogg: olgaportrait.blogspot.com

Om jag känner Olga rätt kommer det att bli många vackra bilder framöver. 

Skrivandet och livet

Nathan Bradford, tidigare agent numera författare, skev igår på sin blogg om balansen mellan att leva livet och att skriva. Det funderar jag också mycket på.

Hur mycket jag än vill fly in i skrivandet så pågår livet hela tiden, det går inte att pausa, man kan inte göra besök som det passar. Med barn blir det särskilt påtagligt. Om jag inte hade ansvar för att ta dem till dagis och skola, se till att de äter och mår bra och så vidare, skulle det vara så mycket lättare att förlora kontakten med det som kallas verklighet.

Men ständigt finns en känslan av att jag borde vara mer närvarande än jag är, att mina tankar för lätt lämnar nuet och försvinner in i ett skrivprojekt. Kanske sitter jag kvar och plockar med legobitar bredvid mina barn, men de är inte dumma. De fattar att jag inte är där.

Jag hoppas de kommer att tycka om min bok. 

Fundera gärna på Nathans avslutande fråga:

How much living is necessary to be a good writer, and how much writing is necessary for you to live?

Idag gäller det

Ventilationsseminarium för uppsatsen i eftermiddag. Slipar på vad jag ska säga om uppsatsen jag opponerar på. Ont om tid, mycket att prata om. Ser fram mot en givande diskussion om uppsatser och kvalitet.

En annan diskussion som är mycket intressant är den som pågår på Debutantbloggen efter mitt brev till Oskar. Uppskattar verkligen alla inlägg och att nivån är tämligen hög – dock är det oundvikligt att en och annan känner sig trampad på tårna. Idag fortsätter diskussionen: Vad är egentligen litterär kvalitet?

Hur kom du på att du skulle skriva en bok?

När folk i min omgivning får reda på att jag har skrivit en bok brukar de reagera.  För det mesta med ett glatt tillrop. Ett leende. En kram. Men några gånger har det hänt att jag har fått frågan: Hur kom du på att du skulle skriva en bok?

Vad svarar man på det? Hur kom du på att du skulle andas för att överleva?

Vissa saker vet man bara. Jag tror tanken på att skriva väcktes samtidigt som medvetenheten om att jag var människa.

Författarcoach eller mentor?

Jag har varit inne tidigare på hur det skulle vara ett ha en handledare i skrivandet, liksom i det akademiska livet. En typ av författarmentor. Samtidigt ifrågasätter jag fenomenet med författarcoacher. Det kan möjligen synas en smula motsägelsefullt, så låt mig förklara hur jag menar.

För mig är en coach någon som professionellt arbetar med att coacha människor i deras liv (med avseende på arbete, relationer, känslor eller vad det nu är). Coachen tar naturligtvis betalt för sin tid, eftersom det är hennes arbete. Relationen mellan coachen och kunden är i grund och botten en affärsuppgörelse, även om jag kan tänka mig att den med tiden fördjupas och fylls med andra innebörder.

Mentorskapet är något helt annat. Det är en människa som varit med ett tag och samlat på sig erfarenheter, kunskaper och insikter inom ett visst område (att vara chef, företagare eller författare) och sedan, som en del av sin egen utveckling, ger av sin tid till en (ofta yngre) kollega.

För en författare skulle det kunna handla om allt från rent skrivtekniska detaljer till praktisk kunskap om relationer till förlag och media, hur man hanterar ångest och skrivkramp och annat som följer med ett skrivande liv. Här finns inga pengar inblandade. Relationen är kanske inte helt jämlik, men det finns ändå en gemensam nämnare: båda arbetar inom samma yrke, men har kommit olika långt på vägen. Eventuell betalning ges enligt principen pay it forward, genom att adepten själv blir mentor år någon senare i livet.

Jag skulle gärna ha en mentor, som kunde guida mig in i författartillvaron. Någon att ringa och ställa konstriga frågor till och någon att dela glädjen med när det går bra. Charlotte Ekbom är inne på samma linje och undrar hur man får tag på en mentor. Jag bläddrade i mitt inre arkiv och kom att tänka på att Björn Ranelid tydligen ska vara mentor åt flera yngra författare. Så här säger han i en intervju:

– Nu är jag själv mentor åt författare. Som Johanna Nilsson och Torbjörn Flygt. Han ringde på hemma hos mig en dag, jag bjöd in honom och sen hade vi ett sex timmar långt samtal.

På hal is

Jag har bestämt mig. Jag släpper taget. Nu ska jag skrinna över isen. Återstår att se om det blir piruetter eller platt fall. Just nu känns det bra, har ett par skivjobb på gång som förhoppningsvis ska ta mig genom årets första veckor.

Dessutom har jag kommit in på kursen Att skriva för barn och ungdom på Karlstads universitet. Den är helt på distans och verkar vara fokuserad på praktiska skrivövningar. Av litteraturlistans fyra böcker har jag redan läst två.

Oron i mitt bröst har omvandlats till ett otåligt fladdrande. Något vill ut och ta plats. Något som känt sig instängt alldeles för länge.