skrivande

När verkligheten räcker ut tungan

– Snygg ingång och du håller vinkeln fint hela vägen.
– Vet inte när jag sist läst en text som direkt känns så klar!
– Mycket bra! En fröjd att läsa, inkännande och pedagogiskt matnyttigt på samma gång.

Man skulle kunna tro att sådana lovord från redaktörer skulle göra nästa text lättare att skriva. Men icke. Ingredienserna måste adderas på nytt varje gång. Att läsa in sig. Att vara på plats, att se och lyssna. Att fråga och anteckna. Att ta reda på lite mer. Att lägga ihop och försöka se sammanhang. Det tar tid.

Sedan ska alltsammans sjunka in, sjuda. Då händer något som jag inte fullt ut begriper. Någonting tar form i mig, en ingång. Det kan vara en bild, en scen eller en mening. När den väl är på plats följer resten ofta utan motstånd.

För att nå dig krävs ett visst mått ångest. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har gjort det förut. Förvissningen om att det kommer att bli bra hjälper inte heller. Ångesten ska till.

Jag ska skriva en text. Det måste bli bra. Men innan jag hittar ingången är det som om verkligheten står och räcker ut tungan åt mig.
– Du kommer aldrig klara av att fånga mig med dina fjuttiga små ord!

Ny sida, nya tag

Äntligen har jag fått ordning och snyggat till på min webbsida. Efter flera år med en knölig lösning och jag bestämt mig för att köra WordPress. Förutom att lägga ut information om mina böcker och annat jag sysslar med har jag bestämt mig för att återuppta bloggandet igen. Dessutom har jag importerat inlägg från mina tidigare bloggar ”Vägen till utgivning” och ”Ett lärande liv”. Båda dessa bloggar låg på Blogger, så vissa grejer ser konstiga ut här. Den som eventuellt är intresserad av att klicka sig bakåt i arkivet får helt enkelt ha överseende med det.

Framöver är planen att blogga framförallt om mitt skrivande. Efter att ha arbetat som redaktör i ett år blir jag i höst författare och frilansskribent på heltid igen. Det känns både lite kittlande och skrämmande.

Men innan jag sätter igång på allvar tänker jag vara ledig. Även om sommaren inte är den varmaste ska det bli skönt att ta det lugnt och samla krafter inför hösten och allt spännande som väntar då.

Vi hörs snart igen!

 

 

Antagen!

För en vecka sedan var vi många som jublade tillsammans med Susanne Boll, som då berättade att hennes andra bok hade blivit antagen av Damm förlag.

Idag var det min tur att få ett glädjebesked via mejl:

Hej Annelie!
Jag tänkte bara inleda fredagen med att berätta att vi har antagit ”Stella” med planerad utgivning hösten 2013. Jag hoppas att du är lika glad som jag är 🙂 

Jo tack, jag är nog minst lika glad som förläggaren.

Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända nu och vågar inte avslöja mer innan kontraktet är påskrivet.

Jo förresten, en sak till kan jag avslöja: Det är ett av mina drömförlag!

Nu ska jag städa upp här hemma innan jag firar att ett nytt kapitel i mitt författarliv snart börjar skrivas.

Ny Adam-bok nästa år!

Det här är Adam, som hittills har figurerat i två böcker av mig. Nästa år kommer en tredje bok. Precis som tidigare är det Markku Huovila som illustrerar. Boken kommer ut i flera tvåspråkiga versioner, varav ett språk är nytt för Adam.

För tillfället kan jag inte berätta mer än så, men så fort alla detaljer är helt klara lovar jag att avslöja lite mer.

Nytt från förlaget

Mejl från förläggaren:

Jag presenterade X på vårt avstämningsmöte idag, och det var enkom positiv feedback. Det känns som om vi kan få till något riktigt bra här!

Jaha, då är det väl bara att vänta på att detta formuleras i något slags kontrakt. Skönt att vara tillbaka på jobbet som upptar större delen av dagarna, annars hade nog denna väntan blivit väldigt jobbig.

En vacker skrivbok

Anteckningsbok från Pocketshop.  Design: Lisa Berntsson  

När jag själv väljer anteckningsbok är jag noga med hur den ser ut och känns i handen. Den ska vara vacker på utsidan och linjerad inuti.

När mina elever skriver i skolan är det för det mesta på lösblad. Ibland kan vi skaka fram sådana där linjerade häften som har sett lika tråkiga ut sedan min farmor gick i skolan.

Nästa vecka tar jag emot en ny grupp elever. Mina förväntningar är höga på det nya läsåret och jag hoppas kunna förmedla något av min egen entusiasm till dem. Vad jag allra helst skulle vilja är att överlämna en vacker, inbunden skrivbok till var och en av dem.

En bok fylld av tomma blad att fylla under det kommande året. En bok där inga rödpennor är välkomna, där elevernas ord får flöda fritt, där jag kan möta dem som de är eller vill vara eller drömmer om att bli. En bok att vara rädd om, långt efter skolan är över.

Att väcka en gammal förälskelse till liv

Detta manus som nästan är antaget, som jag nästan hade glömt innan mejlet från förlaget kom. Jag tycker så mycket om det, har jag upptäckt. Det ligger mig nära, jag älskar varje ord i det.

Å ena sidan vill jag göra de efterfrågade redigeringarna snabbt och skicka i väg det till förläggaren. Å andra sidan vill jag dra ut på det för att få umgås mer med min text. Det är precis som en förälskelse. När jag inte får vara med texten tänker jag på den, och det pirrar i magen.

Tummen upp för mitt manus

Sådärja, då var mötet med förlaget avklarat. Jag hade varken färgat håret eller köpt nya kläder, men se det gick bra ändå.

Det blev tummen upp för mitt manus. Förläggaren sa så fina saker om det att jag blev mållös och tänkte det här ska jag aldrig glömma. Fem minuter senare hade jag glömt vartenda ord.

Men det viktigaste kommer jag ihåg: att jag ska göra några mindre ändringar i manuset, skicka tillbaka det till förläggaren och fundera på en passande illustratör.

Tråkigare kan man ju ha det.

Vilket manus det var? Det jag skrev om här och här.

Vilket förlag det var? Det vågar jag inte berätta riktigt ännu. Men snart så.

10 steg till att få betalt för ditt skrivande

Jag snubblade över ett inlägg på en engelskspråkig blogg: Is Your Writing Any Good? Genom att bocka av ett antal ledtrådar får man en indikation på om ens eget skrivande är något att ha eller ej. (Spontant tycker jag att de flesta punkter på listan är bra, även om ingen enskild är tillräckligt för att bli en god skribent/författare.)

Den kanske mest intressanta punkten på listan är den sista: Har du fått betalt för ditt skrivande? Jag tror det är en ypperlig termometer på hur het skrivardrömmen är.

Jag minns själv när tanken på att få betalt för att få betalt kändes lika avlägsen som månen. Avlägsen, men högst verklig, synlig och inte helt onåbar. Det är lätt att stirra sig blind på drömmen. Men man tar sig inte ända fram utan en plan och hårt arbete.

Så här gjorde jag:

1. Skrev

2. Skrev mer

3. Skrev ännu mer

4. Gjorde mitt skrivande offentligt (insändare, DN, föreningstidning, Ponton, blogg m.m.)

5. Höjde ribban

6. Satte upp mål, formulerade dem för andra än mig själv

7. Bestämde mig för att göra en liten skrift i samarbete med en vän

8. Lade ner oerhört mycket (obetald) tid på att intervjua folk, skriva texter och sätta ihop skriften

9. Såg till att skriften spreds till så många som möjligt

10. Försökte sälja in en artikel baserad på skriften till en tidning

Det sista steget lyckades. Jag minns hur skakig jag var när jag ringde för att presentera mitt ärende. Personen i andra änden av luren (redaktören) frågade mig vad jag var: ”Frilansskribent, eller?”
Min röst darrade. ”Eeh, ja, det kan man väl säga..” Säkert petade jag in ett nervöst skratt också.

Förutsättningen för att det samtalet lyckades hade ingenting att göra med min förmåga att övertyga eller att pitcha en artikel. Det var helt och hållet relaterat till att jag hade genomgått de nio första stegen på listan ovan, något som tog ungefär 20 år.

Min allra första artikel som jag fick betalt för att skriva handlar om den bostadsrättsförening i Tensta där jag bor. Du hittar den här.

Plötsligt händer det

Saker som kan hända när man är så där spretig som jag och har många bollar i rullning samtidigt: man glömmer bort att man har skickat ett manus till förlag. Man glömmer nästan bort manuset helt och hållet.

Men så plingar det till i inkorgen när man sitter och renskriver sina intervjuanteckningar och detta dyker upp:

Hej Annelie!
Till att börja med vill jag be om ursäkt för att du fått vänta så länge på ett svar från oss: FÖRLÅT! Jag fick ditt manus på mitt bord för flera månader sedan, och dessvärre har det blivit liggande … Nu har jag i alla fall tittat på det, och jag tycker om din berättelse om X. Om du inte redan har blivit antagen någon annanstans, skulle jag gärna träffas på ett förutsättningslöst möte för att prata vidare om X X X X.

Allt gott!

Och plötsligt har man bokat in ett möte med en förläggare på ett stort förlag. Ett ”förutsättningslöst” möte. Men nog har det förutsättningar för att leda till något riktigt bra.

Trevlig helg på er! Och tack för att ni läser.