skrivande

Stiltje på bloggen…

…betyder mycket att göra i livet. I skrivarlivet. Alldeles för mycket. Årets första veckor var lugna, så lugna att jag började undra om jag valt fel. Men så rasade det in jobb och nu känner jag stressen stiga. Hur fan ska jag hinna skriva allt.

Men jag vet att det går. Beta av en sak i taget. Ett ord i taget. Fokusera. Även om det känns som om jag ska gå sönder inuti ibland.

Jag hoppas ni har överseende med att jag bloggar lite mindre än vanligt (kanske inget alls) och är sämre på att kommentera på era bloggar. Det kommer tider då jag får mer tid för sånt igen. Tills dess hoppas jag ni inte glömmer bort mig.

(Ni kan ju alltid läsa Debutantbloggen. Dagens inlägg innehöll förklaringen till den där kråkan jag bloggade om igår.)

Min senaste artikel: ”Hjälp! Jag är ny lärare”

Jag tänkte att jag skulle visa vad det är jag skriver, när jag inte jobbar på mina manus.

Här är första uppslaget på min senast publicerade text. Den finns i Magasin 360:s senaste nummer där förra årets skolforskning sammanställs. Min artikel är en dels en personlig reflektion över hur det är att vara ny lärare, dels en intervju med två forskare som har ägnat sig just åt att studera nya lärares första tid i yrket. En hybrid-text som var rolig att skriva. Det var den intervjun som gjordes via Skype.

Visst är illustrationen fin? Den är gjord av Helena Halvarsson.

25 frågor om mitt skrivande

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Liza på Språkmakargatan har satt ihop en fantastisk enkät om skrivande. Här är mina svar. Och jag hoppas att alla som läser detta svarar i sina egna bloggar. Orkar inte räkna upp era namn, men om du undrar vem jag syftar på så är det dig!
1. Hur gammal var du när du lärde dig att skriva?
Fem-sex, kanske. Kunde i alla fall läsa och skriva när jag började skolan, och då var jag sju.
2. Tyckte du om att skriva uppsats i skolan? Kommer du ihåg något du skrev under skoltiden t.ex. en uppsats eller berättelse. Vad handlade den om?
Tyckte jag om att skriva uppsats… eeh, tycker Christer Björkman om schlager?
Jag minns många av mina uppsatser. En som jag nyligen grävde fram i mina föräldrars källare handlade om min mormor. Väldigt kul att ha kvar, nu när mormor är borta. Kanske lägger jag ut den på bloggen någon gång.
3. Hur kommunicerar du bäst – muntligt eller skriftligt?
Men mina närmaste vänner, mina barn: muntligt. Med okända, avlägsna eller otrevliga personer: i skrift. Om jobbiga saker: definitivt i skrift. Måste jag prata om det känns det bättre om jag först har skrivit vad jag ska säga.
4. Har du skrivit dagbok någon gång? Berätta någonting om ditt dagboksskrivande.
Ja, i perioder alldeles för mycket. Har en låda gamla dagböcker i förrådet. När jag flyttar till hus ska jag köpa ett eldsäkert kassaskåp att förvara dem i – så viktiga är de för mig. Kanske stoff för framtida romaaaner?
5. Har du någon skrivande förebild? Vem?
Sona Åkesson, Jenny Diski, Stig Dagerman, Siv Widerberg, Gunilla Lundgren, Lena Andersson, Nam Le… ska jag fortsätta?
6. Vänsterhänt eller högerhänt?
Höger.
7. Vad karakteriserar dig som skribent? Styrkor och svagheter? (Skriver du snabbt? Långsamt? Kontrolläser du din text under skrivandets gång eller efteråt? Kontrolläser du överhuvudtaget? Skriver du bra under press t.ex. om du har en deadline? Skriver du kortfattat eller har du svårt att begränsa dig? Föredrar du att skriva på dator eller för hand?)
Skriver hela tiden, i huvudet. Snabbt, när det väl är dags att fästa på pappret. Redigerar ofta genom att skriva om allt från början, då texten redan finns lagrad i mig men kan ges en bättre form. Mina svagheter är rubriksättning och alldeles för många slarvfel, eftersom det ofta går lite för snabbt med tangenterna.
8. Vilken text, av allt du har skrivit under årens lopp, är du mest nöjd med?
Oj, vilken svår fråga. En text jag är väldigt nöjd med att jag skrev är från min gamla blogg om Tensta. Trots att det har gått drygt fyra år sedan jag skrev den, tycker jag fortfarande att det är en viktigt text. Jag hoppas att fler läser den: Jag är en tenstabo.
9. Har du upplevt ett riktigt skrivflow (dvs. när du har varit så inne i skrivandet att du glömt bort tid och rum) någon gång? Berätta!
Ja, varje dag med mitt nya manus. Jag vill inte göra nånting annat än att skriva/redigera det. Jo, möjligtvis #prataomdet. Manuset, alltså.
10. Har du upplevt en rejäl skrivkramp? När? Hur kändes det?
Inte vad jag kan dra mig till minnes, men det kan bero på selektivt minne.
11. Har läst en text som du önskar att du hade skrivit själv? Vilken? Varför?
Nej, jag siktar på framtiden och gör mitt bästa för att hela tiden höja ribban för mig själv.
12. Vilken typ av text tycker du bäst om att skriva (t.ex. novell, krönika, blogginlägg osv)?
Hm, jag gillar att skriva brev. För hand. Långa brev. Som ska färdas i ett kuvert till avlägsna länder.
13. Feedback: Minns du något som en responsgivare har tipsat dig om (vad gäller ditt skrivande). Har du fått respons som du aldrig kommer att glömma?
Ja, jag har två responstillfällen som av någon anledning bitit sig fast i minnet. Det första var i femte klass när jag hade skrivit en novell (fast det kanske kallades uppsats då) om en kille som hette Malcolm. Läraren skrev snälla ord och kommentaren ”Kanske ett blivande författarämne?” Jajamensan, tänkte jag då. 
Det andra var på universitetet när jag skrev min kandidatuppsats och min handledare i slutskedet gav mig ganska hård kritik, vilket innebar omskrivningar av slutsatser och diskussion. Det var första gången jag upplevde att någon annan hade högre krav på mitt skrivande än jag – en mycket lärorik och nyttig upplevelse. Uppsatsen blev väldigt mycket bättre till slut.
14. Har du författardrömmar? Har du påbörjat en roman någon gång (och kanske avslutat den?)
Svar ja. Fastän jag inte drömmer om att skriva romaner först och främst har jag gjort ett försök i NaNoWriMo förra året.
15. Har du varit med i en skrivtävling?
Lite halvhjärtat några gånger. Inte min grej. 
16. Har du blivit publicerad någon gång?
Ja, första gången i KP, nu mer regelbundet i en rad olika tidskrifter, eftersom jag försörjer mig som frilansskribent.
17. Bloggar du? Vad tycker mest om att skriva om i din blogg – har du ett favorittema?
Ja, jag bloggar (uppenbarligen).  Jag tycker mest om att skriva om mig själv. Är det inte därför man bloggar?
18. Hur ser din handstil ut? Beskriv!
Lynnig, lömsk och lite stoppig? Nej, jag vet inte.
19. Var hittar du inspiration till ditt skrivande? När blir du inspirerad att skriva?
Överallt. Hela tiden.
20. Vad tycker du är svårast med att skriva?
Att sluta. Att inte hitta rätt ord (men det brukar synonymer.se hjälpa mig med!)
21. Var sitter du helst när du skriver? Har du en favoritplats?
Vid en dator. En strand funkar också bra. Eller en sten. Eller sängen. Eller ett café. Men jag drömmer om en egen skrivarlya i ett skogsbryn.
22. Har du några favoritord när du skriver s.k. “darlings”?
Ja, i mitt nuvarande manus är det lite för många ”plötsligt”. Alternativ, tack!
23. Är du en språkpolis? Brukar du reagera på andras skrivande? Har du några “allergier” när du läser andras texter? Vilka?
Ja, jag är en riktig språkpolis. Jag skulle kunna ge många exempel, men jag nöjer mig med:
1) Ett par = TVÅ. Inte tre. Eller fyra. Då säger man några. Alltså: jag ska resa bort ett par dagar betyder TVÅ dagar. Inget annat. 
2) Särskrivningar är en vidrighet som måste utrotas. Skjut mig om jag särskriver.
24. Gemensamma skrivprojekt: Är du duktig på att skriva tillsammans med andra t.ex. grupparbeten?
Hm. Om jag får bestämma brukar det gå bra. (Tycker i alla fall jag.)
25. Vilket språk föredrar du att skriva på?
Mitt modersmål.

Apropå förälskelsen

Ni vet hur de nyförälskade är – pratar om sin käresta i tid och otid, lyckas få allt att handla om dennes fina egenskaper, roliga repliker och om vilken fin framtid de kommer att få tillsammans. Just nu är jag precis sådan, men med mitt manus.

Igår pratade jag med en vän i telefon. En vän som ibland brukar läsa mina texter och komma med värdefull feedback. Saken är den att hon har en liten bebis som upptar hela hennes tillvaro just nu, sådär som nyfödda har en förmåga att göra. Hon är inne i ett eget kärlekstöcken.

Så vad gör jag när min vän ringer för att be om råd om bebis? Lyssnar plikttroget och väntar på första bästa chans att föra in samtalet på det verkligt betydelsefulla: mitt manus. ”Är det okej om jag läser upp början av första kapitlet” frågar jag och utan att lämna utrymme för svar börjar jag läsa första sidan.

Vad gör min vän? Lyssnar plikttroget och väntar på ett bra tillfälle att avsluta samtalet.

Så sitter jag där med resten av första kapitlet oläst. Undrar: Var det så värdelöst? Har jag gjort bort mig nu? Kommer ingen att vilja läsa mer än två rader av mitt manus?

Men så i förmiddags ringde telefonen. Det var min vän. Hon bad om ursäkt för att hon var så disträ igår. Sedan sa hon de magiska orden: ”Jo, jag tänkte på en sak.” Och så kom alla de frågor jag ville att läsaren skulle ställa efter inledningen. ”Varför händer X? Är det Y som ligger bakom? Och vet du, det här får mig att tänka på Z!”

Ivrigt börjar jag berätta om referenserna till andra böcker, hur jag fick idén till berättelsen och mina storslagna planer på att göra detta till en succé.

Men jag tror jag glömde en sak: att be om ursäkt för mitt påflugna prat om mitt manus.

M, tack för att du står ut med min iver och självupptagenhet.

Utan dig hade jag aldrig kommit så här långt.  

Förälskad i mitt manus

Jag är föräldkas och det enda jag vill är att sitta och hålla på med min kärlek – manuset till min kapitelbok för barn. Efter förra veckans översyn av berättelsens struktur (som jag skrev om på Debutantbloggen) känns det riktigt bra. Just nu är jag övertygad om att det kommer att bli en succé. (Lite självförtroende skadar inte, jag vet att det kommer andra känslor senare i processen mot en eventuell utgivning.)

Är så förtjust i min berättelse, i karaktärerna, i budskapet. Det är pirrigt i hela mig och jag vill helst skrika ut till hela världen vad det är jag håller på med. Tyvärr är titeln på boken väldigt avslöjande, annars skulle jag dela med mig av den här.

Men tills jag har ett kontrakt på att boken ska ges ut tiger jag som muren. Detta är min bebis nu, bara min. Men jag hoppas verkligen att den blir stor nog att ge sig ut i världen på egen hand snart. Det förtjänar den.

Vad är viktigast – bloggen eller boken?

Både Amanda och Malin har nyligen tagit ledigt från nätet för att ägna sig åt skrivandet. Smart. Det blir mycket gjort om man struntar i datorn. Somliga som drömmer om att skriva böcker verkar dock lägga mer krut på bloggen än boken, vilket får mig att undra vad som egentligen är viktigast. Är man ute efter omedelbar bekräftelse kanske bloggen är bästa sättet. Varför lägga ner all den tid och energi som krävs för att skriva en bok i sådana fall – man kanske ändå aldrig kommer ända fram…

Men om man nu verkligen vill skriva böcker, kan det vara bra att då och då se över sina prioriteringar. Sedan jag bestämde mig för att skriva på heltid kan jag sitta och skriva på mina manus hela dagarna om jag vill. Eller läsa bloggar. Eller sova. Svårt det där, att strukturera upp dagen på ett sätt som håller i längden. Jag skriver både för att få in pengar till mat och hyra och för att få fler böcker publicerade i en inte alltför avlägsen framtid. Dessutom bloggar jag för att hålla kontakten med alla er inspirerande skrivarkollegor. Allt är viktigt för mig.

Ännu har jag inte riktig hittat balansen. Jag följer inget bestämt schema, men försöker ändå sätta upp mål för veckan och dagen. Det går ganska bra. Vissa dagar känner jag att jag borde ha hunnit mer, andra dagar är jag nöjd redan vid lunchtid.

De senaste dagarna har jag redigerat för fullt. Dessutom upptar den kommande Adam-boken fortfarande mycket av min tid – det är korrektur som ska läsas, hemsidor som ska göras, sånger som ska tonsättas och releaser som ska planeras. Jag är spindeln i nätet och hade aldrig kunnat lägga så mycket energi på detta kring-arbete om jag hade haft ett heltidsjobb. Därför är jag glad att jag valde det läskiga alternativet, att bli skribent på heltid. Jag tänker långsiktigt och avstår gärna från lyx idag för att få skriva böcker resten av mitt liv.

Hur tänker du?

Här sitter jag och skriver

Anneli utmanade mig att visa hur det ser ut där jag sitter och skriver. För det mesta sitter jag vid ett litet skrivbord i sovrummet. På söndagar brukar jag städa och damma, så att det ska vara inbjudande att sätta igång på måndag morgon. De här bilderna tog jag igår kväll, då det hade hunnit bli både lite stökigt och väldigt mörkt. Jag hoppas ni har överseende med det. Allt för autenticiteten.

 
Just nu skriver jag mest på den bärbara datorn. Manuset jag jobbar med nu ligger dock på ett USB-minne, som jag ibland pluggar in i den stationära datorn i ett annat rum. USB-minnet är med mig överallt. När jag går hemifrån lägger jag ner det i mitt pennfodral. 
 

Där har jag naturligtvis även pennor och annat nödvändigt. Min favorit är en röd Ballograf. Den ligger alltid i pennfodralet, om jag inte skriver med den.

Sådant som har med mitt skrivande att göra antecknar jag i en särskild liten bok. Just nu använder jag den med majskolven på. Den andra boken fick följa med mig hem från Waldemarsudde igår. Motivet föreställer kvinnor i hamnen i Alger. En akvarell av Zorn. Jag fastnade för det gåtfulla och utmanande i bilden.

Behöver jag inspiration eller råd kan jag snegla åt vänster, där mina skrivarböcker har fått en egen hylla. Tidigare hade jag kurslitteratur på där, men äntligen har de bööckerna fått flytta till en mindre framträdande plats.

Rumpan placerar jag på den här pallen. Den var min mormors och går att öppna. Någon som kan gissa vad som finns däri?

(Psst, nytt inlägg på Debutantbloggen uppe. Om att läsa korrektur.)

Prisregn… Tusen tack!

Det delas ut inspirationspriser och jag har förärats med inte mindre än tre! Tack för era motiveringar, det värmer att läsa. Nästa gång livet känns motigt ska jag läsa detta…

Malin skrev:
för att hon på hennes blogg och på debutantbloggen skriver intelligenta och intressanta inlägg om barnboksförfattande och allting kring utgivning. Hon delar med sig av sin resa och jag går bara några steg bakom med öronen på spets.

Nina skrev:
för att du har kommit dit jag vill komma. Din resa ger mig lite mer ”jäklaranamma” och gör att jag vill jobba mer och hårdare för att komma lika långt som du har gjort.

Anneli skrev:
för att hon delar med sig av sina inspirerande tips om skrivande och för att hon och hennes framgång påminner om att det går att bli utgiven. 

Tack alla tre! Om man kallar mig intelligent och framgångsrik och säger att jag har jäklaranamma, då får man en särskild plats i mitt hjärta 🙂 


(Anneli har dessutom utmanat mig att visa platsen där jag sitter och skriver. Det gör jag gärna, men det får bli lite senare i veckan.)