Glupsk, ilsken eller förrädisk?

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Nathan Brandsford bloggar inifrån den amerikanska bokindustrin och brukar ge många bra råd. Idag skriver han om romanskrivandets mödor: The Nine Circles of Writing Hell.
Vem känner igen sig i alla steg? Jag befinner mig nu någonstans mellan Gluttony och Greed med mitt NaNo-manus. På väg mot Anger, alltså…

Tänk att ha en författarmentor

Jag har precis skickat iväg ett mejl till min handledare för uppsatsen och sitter nu och väntar på svar.
Det slog mig hur underbart det skulle vara att ha en handledare för det andra skrivandet också. Tänk att kunna skicka iväg ett mejl och fråga: Du, den här typen som bara går runt och är småsur i min historia, kan jag stryka honom helt ur handlingen? Eller: Nu har jag kört fast helt, vad ska jag ta mig till?!?

Givetvis man kan inte jämföra akademiskt skrivande med skönlitterärt. Det akademiska har sina regler och riktlinjer som måste följas, medan det skönlitterära gärna får bryta regler och uppfinna nya former. Men ändå: jag kan inte låta bli att drömma om att ha någon som kan svara på alla mina frågor, både om det praktiska och det kreativa.

Tur att det finns så många generösa bloggare som skildrar skrivarlivets våndor och triumfer. Både etablerade författare som beskriver sina processer och alla vi drömmare som försöker få till det. Jag tycker att det är ovärderligt att kunna läsa om alla dessa arbeten in process.  Jag känner ibland en enorm tacksamhet till alla som bjuder på så mycket kunskap om att skriva.

Anneli jämför törsten efter skrivartips med förberedelserna  inför en resa. Det tycker jag är en utmärkt liknelse. För även om ingen av oss vet hur nästa stycke i vår historia kommer att se ut, så kan vi skaffa de bästa redskapen och insikterna för att det ska bli så bra som möjligt.

Två år från idé till kontrakt

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Jag vet att flera av er är nyfikna på processen som ledde fram till kontraktet. Det kommer antagligen att bli flera inlägg om det framöver, men här kommer en kortversion:
I december 2008 fick jag en idé på en barnbok för små barn (upp till tre år). Jag satt upp en natt och skrev texten.  Några dagar senare mejlade jag till Vivlio förlag, som alltså är specialiserat på tvåspråkiga böcker. Jag berättade kort om mig själv och mitt intresse för språk och flerspråkighet, samt bifogade texten.
Ungefär en månad senare fick jag svar. Det stod bland annat att min tanke var ”rätt bra”, men att texten behövde omarbetas. Mejlet avslutades så här:
Tar gärna emot ditt manus igen när du känner att du är färdig med det.
Lycka till!
Jag kände mig lite osäker på vad det var för typ av omarbetning förlaget var ute efter, så jag ringde upp och frågade. Det var främst språket jag behövde jobba på. Att skriva kortfattat och begripligt med ett levande språk för små barn är inte helt enkelt.
Jag jobbade på och förändrade ganska mycket i manuset. En tydlig karaktär tog form och jag skrev flera korta historier om honom. Vi mejlade fram och tillbaka några gånger under det kommande året. Vissa saker i manuset var bra medan annat behövde förbättras.
Under samma period frågade jag en illustratör om han villa göra några skisser. Det ville han. Jag skickade även dessa till förlaget, som gillade hans stil. 
I oktober i år träffades förlaget, illustratören och jag för att se hur vi skulle gå vidare. Vi enades då om att fokusera på en av texterna, som inte hade någon gemensamt med den ursprungliga texten från 2008. Nu började illustratörens verkligen arbete och förlaget inledde samtidigt förberedelserna inför utgivningen. 
Det tog alltså två år att komma hit, och det med ett manus som består av mindre än 200 ord. Men tack vare den långa processen har illustratören och jag en bra bild av vem vår karaktär är. Jag har samtidigt fått en känsla för vilket språk som passar just den här boken och det här förlaget. Förhoppningsvis blir det därmed lättare att skriva fler historier om samma lilla kille i framtiden.

Vilse

Nu börjar slutspurten i NaNo. Minst 1667 ord om dagen ända fram till mållinjen. Vid 30 000 kändes allt toppen . Jag blev lycklig varje gång jag öppnade mitt dokument. 

10 000 ord senare känns det inte alls lika kul. Jag har skrivit mig vilse och vet inte hur jag ska hitta tillbaka till den där kittlande känslan som min historia brukade locka fram. Vad hände?

Skål!

Äntligen fick den där flaskan komma fram från sitt gömställe. 
I helgen har jag firat. 
Både födelsedagar i familjen och framgångar i skrivarlivet. 
(I morgon berättar jag mer.)

Ännu ett mejl

Nu angående en idé på en fackbok som jag skickade in till ett förlag för väldigt länge sedan:

Ursäkta att vi dröjer med ett svar. Dina idéer finns under process hos oss, vi återkommer.

Processer är bra. Tålamod också.

Ett pris

Tack Titti för den här fina utmärkelsen! Det är alltid lika roligt med uppmuntran och uppskattning.

Reglerna är som följer:

  1. Tacka den du har mottagit prisen ifrån.
  2. Kopiera prismärket till din blogg.
  3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.
  4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Inte helt enkelt, men här kommer tre författaren som har betytt mycket för mig:

Sylvia Plath – under en period i gymnasiet läste jag allt jag kom över av eller om Plath. Det började antagligen med The Bell Jar, men starkast intryck på mig gjorde de många brev hon skrev hem och som publicerades i volymen Letters Home.

Ett liknande intryck gjorde Sonja Åkesson på mig, med sina poetiska och träffande beskrivningar av en kvinnas vardag. Precis som med Plath finns en brevvolym som jag läste under gymnasiet och som jag fyndade på bokmässan, där hon och vännen Bengt Martin utbyter tankar om livet.

Till sist ska en man få vara med: Stig Dagerman. Jag hittade hans novell Att döda ett barn i någon samlingsvolym hemma hos mamma och pappa när jag var yngre. Blev betagen. Sedan läste jag hans poesi. Köpte ett kassettband där han själv läser sina dikter. Är fortfarande helt såld. Vilken begåvning.

För den som vill tolka mina val finns det nog mycket att hämta. Tragiska livsöden, melankoli och en litterär mångsidighet som tilltalar mig.

Nu ska priset skickas vidare till fem bloggare som förtjänar det. Alltid lika svårt. Därför väljer jag att skicka den vidare till alla bloggare som skriver på romaner, barnböcker eller noveller med förhoppningen om att en dag bli utgivna. Tack för att ni delar med er av framgånger och motgångar, och för att jag får vara med i den fina författarwannabe-gemenskapen!

Vill ha

 
 
 

Just nu innehåller min favoritlista på Bokus dessa fyra böcker samt ytterligare 63. 
Jag hoppas på många hårda paket på julafton. 

Bokgeografi Mexiko

Jag ska erkänna att jag har gått och väntat på att Enligt O:s bokgeografi ska hamna i Mexiko. Nu är det äntligen dags. Eftersom jag är gift med en mexikan och har bott och rest en hel del i landet vill jag naturligtvis berätta om mina litterära upplevelser därifrån.

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Mexiko eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Bara en? Okej, då får det bli Arrácame la vida (Tag mitt hjärta, tag mitt liv) av Ángeles Mastretta. Med humor, uppriktighet och några äkta mexikanska svordomar skildrar Mastretta en ung kvinnas liv i Mexiko under 1900-talets första halva. Catalina är bara 15 år när hon träffar den betydligt äldre Andrés, som är general. De gifter sig och Catalina tvingas lämna barndomens naivitet och anta en hustrus ansvarsbörda. En briljant skildring av en kvinnas liv i en machistisk tid. Fast det var flera år sedan jag läste den lever vissa scener fortfarande kvar i mig. En sann läsupplevelse (i alla fall på originalspråk, vet inte hur översättningen till svenska är).
2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Mexiko. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Då vill jag lyfta fram ännu en kvinnlig författare, Laura Esquivel. Mest känd är hon för sin bok Como agua para chocolate (Kärlek het som chili), men jag vill även rekommendera Malinche, en roman som skildrar en verklig historisk persons liv. Malinche var indianflickan som togs som slav av den spanska konkvistadoren Hernán Cortés på hans erövringståg in i Mexiko. Malinche blev tack vara sina språkkunskaper Cortés tolk och senare även hans älskarinna. Hon tolkade när Cortés mötte motståndarnas härskare och har därför gett upphov till termen malinchista, som på spanska betyder landsförrädare. Esquvels roman är en berättelse om dessa dramatiska historiska händelser ur den unga flickas perspektiv. Vackert skriven och viktig. Läs den på spanska eller engeska!
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Mexiko, som du inte läst, men är nyfiken på.
Under vulkanen av Malcom Lowry är en klassiker som jag har i bokhyllan men ännu inte har gett mig på. Den utspelar sig under De dödes dag i skuggan av vulkanen Popocatépetl. Eftersom jag har bott i de trakterna förväntar jag mig igenkänning och en storslagen litterär upplevelse. Risk för besvikelse med andra ord, kanske är det därför jag inte har läst den ännu.