Gårdagens skrivarträff

Igår träffade jag några trevliga bloggvänner. Vi talade om skrivandet och livet samtidigt som vi åt och drack gott. Anette har skrivit några rader om det, liksom Nina. Malin var också där.

Anette hade med sig fantastiskt fina smycken gjorda av skedar till oss. Tusen tack, snälla du. Jag blev både glad för omtanken och imponerad av ditt skapande!

Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, så några bilder kan jag inte bjuda på. Men en anekdot om något som utspelade sig efteråt finns idag att läsa på Debutantbloggen.

Kan vi inte öppna en affär, mamma?

Alla som skriver för barn och har egna barn läser nog i något skede sitt manus för dem. Även jag. Det är kul att se hur de reagerar på texten och bilderna.

Nu när den riktiga boken är här blir reaktionerna delvis andra än under manusarbetet. Min sexåriga son frågade om han fick sälja min bok. ”Snälla”, bad han ”i sommar kan vi ha en affär!”

Och min åttaåriga dotter sitter just nu vid köksbordet tillsammans med en sportlovsledig kompis och läser boken högt. För andra gången. Nu dramatiserar hon och läser replikerna med stor inlevelse. Jag tror bestämt hon är lite stolt över sin mamma.

En riktigt bra dag

Ibland måste jag nypa mig i armen för att se om mitt liv bara är en dröm. Men jag tror att det som sker just nu är på riktigt.

Idag är en historiskt bra dag. Till att börja släpptes min debutbok Inte klia, Adam! Som om det inte vore nog fick jag två mycket intressanta meddelanden: ett mejl och ett telefonsamtal. Det kan vara riktigt roliga saker på gång. Just nu vågar jag inte skriva så mycket mer, men hoppas att jag snart har något mer konkret att berätta. (Beklagar att min blogg just nu mest är ett enda glatt utropstecken. Jag lovar att grotta ner mig i ångest när den kommer, för det gör den.)

Utöver detta fick jag just ett fint mejl från mottagaren av dagens kram:

Annelie, tack snälla för kramen idag på bibliotekariernas egen högtidsdag:) – hade ingen aning!.. Och tack för fina ord på din blogg, ja jag delar verkligen din glädje!!

Har du kramat en bibliotekarie idag?

Det har jag. Närmare bestämt Gunilla på bibblan i Tensta, som har hejat på mig i min författardröm och nu delar min debutglädje.  

Om du inte har kramat en bibliotekarie idag tycker jag att du ska göra det. Det är nämligen krama en bibliotekarie-dagen!

Jag har ju fått en utmärkelse!

Väldigt glad blev jag när jag förra veckan fick en utmärkelse av Sofie Bager-Charleson. Tack snälla du! Här kommer mina svar:

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

TA UPP NÄRMASTE BOK, SLÅ UPP SIDAN 18, RAD 4. VAD STÅR DET DÄR:
 ”verksamhetskontor. Båda har läst Synvändan, rapporten”
Inte så spännande…

VAD VAR DET SENASTE DU SÅG PÅ TV:
Nyhetsmorgon i morse.

BORTSETT FRÅN DATORN, VAD HÖR DU PÅ JUST NU:
Kaffebryggarens gurglande.

NÄR VAR DU SENAST UTOMHUS OCH VAD GJORDE DU DÅ?
Igår när jag gick till kompositören som tonsätter sången som ska framföras på boksläppet. Snart ska jag dock ut igen, för att hämta böckerna som kommit från tryckeriet(!).

VAD HAR DU PÅ DIG?
Eeh… snygg överdel och ”bekväm” underdel (som byts ut när jag lämnar hemmet).

VILKEN VAR DEN SENASTE FILMEN DU SÅG?
 The social network. Igår faktiskt.

SKULLE DU ÖVERVÄGA ATT FLYTTA UTOMLANDS?

Ja, jag har bott i Mexiko och skulle gärna bo där igen, i alla fall halva året. Spanien lockar också.

Ingressångest

Deadline för flera artiklar närmar sig. Sitter just nu med det allra sista pillet: rubriker och ingresser. Led ett tag av rejäl ingressångest och kunde inte få till de där ynka små raderna som ska fånga både läsarens intresse och textens essens. Efter lite bollande med en skrivande vän tror jag att jag har fått till det ganska bra. Nu sitter jag med rubriken till den sista texten. Har två alternativ som jag inte kan välja mellan. Kanske bäst att sova på saken…

Intervju med Katarina Bjärvall

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Katarina Bjärvall är frilansjournalist och författare till flera böcker. Hennes första bok En gravad hund handlade om bruten svenska. Romanen Under tiden går att fynda på årets bokrea och hennes senaste bok Var är du? Människan och mobilen  kommer ut på Ordfront den 29 mars. Jag fick tillfälle att ställa några frågor till Katarina om hennes skrivande.
Hur gick det till när du började skriva din första bok?
Det minns jag knappt. Men jag jag var frilansjournalist med inriktning på invandring och integration, och frågan om språket som nyckel till allt återkom ständigt. Jag kände att detta kunde problematiseras och fördjupas. Via en tidigare uppdragsgivare fick jag pengar för ett antal månaders arbete. Och när jag hade det i ryggen kunde jag få ett förlag att nappa.
Hur viktigt är förlaget och förläggaren under arbetet med en bok?
För mig har det varit mycket viktigt. Mitt förlag har varit bollplank på ett tidigt stadium, de har granskat mina synopsis, de har gett mig kontrakt på böckerna så att jag har kunnat veta att det är sådana jag skriver och inte bara manus. Och sedan är de ju proffs på textgranskning, korr, omslag, marknadsföring, försäljning och distribution.

Vilken bok är du mest stolt över? 
Under tiden. För det är en roman och det är ju finast :-). Tills jag har gett ut en diktsamling…
Katarinas stolthet…
Vilket är ditt största misstag som författare?
Att ge ut min första bok på ett förlag som inte hade tillräckliga resurser för korrläsning. Det gjorde att boken innehöll en hel del förargliga fel, varav ett var så pass fult att recensenter reagerade.
Och din största framgång?
Debattboken Vill ha mer skapade faktiskt debatt. Jag har hållit kanske 50 föredrag om den och fortfarande efter fem år ringer journalister och intervjuar mig kring bokens tema (barn, tid och konsumtion). Det känns som om den här förändrat en del människors sätt att se på prylarnas roll i familjelivet.
… och största framgång.
Vad drömmer du om?
Ett pris :-). Någon form av offentligt erkännande skulle ge den bekräftelse som man konstigt nog är beroende av som författare.
Till sist: vilket råd skulle du ge åt alla som sitter och arbetar ett
manus och vill få det utgivet?
Jag citerar två skrivargurus: Inspiration är för amatörer (Jan Guillou). Och vad är viktigast, att det blir bra eller att det blir klart? Att det blir klart förstås (Göran Hägg).

Men måste ta skrivandet på så pass stort allvar att man tvingar sig att skriva även när man inte har minsta lust. Och samtidigt måste man ha så pass stor distans att man inte fastnar i strävan efter perfektion. Lämna manuset till ärliga vänner vars litterära du litar på, låt dem läsa och lyssna på dem.

Läs mer om Katarina på www.katarinabjarvall.se

Bokmässan 2011

Förra året besökte jag bokmässan för första gången och tänker självklart resa dit i år igen, denna gång som ”författare”. För att inte hamna på att lika avlägset hotell som då såg jag till att vara ute i god tid denna gång. Ett hotellrum är därför redan bokat.

Ska du till bokmässan? Då hoppas jag att vi ses där!