Att öppna stora kuvert…

Ont om tid, bara ett miniinlägg om postförsändelser idag:

Jag ser att Anneli har fått min bok och kan inte låta bli att le åt att hon trodde det var en refusering. Bra att du slapp det idag. Hoppas boken är till belåtenhet!

Själv fick jag både trist post och rolig. Det trista var att Skatteverket hade skickat deklarationsblankett. Att deklarera näringsverksamhet är inte direkt årets höjdpunkt. Det roliga var… äh, vi tar det efter helgen.

Ha en fin fredag och en härlig helg!

Läsning för alla åldrar

Men att man ska läsa barnböcker som barn och sedan ta ett definitivt och oåterkalleligt steg över till vuxenbokvärlden är bara en konvention, som dessbättre är på väg att försvinna.

Det skrev Lotta Olsson i DN i söndags och tipsade om en rad böcker som passar läsare i alla åldrar.

Mitt tips på en bilderbok som alla borde läsa är Kan man..? av Petter Lidbeck och Lisen Adbåge, en skruvad bok som fick mig att skratta högt flera gånger när jag läste den för några år sedan. Text och bild är i perfekt samspel och resultatet är skruvad och bitvis makaber humor. Kan man verkligen göra en sådan barnbok? Ja, uppenbarligen kan man det. Tyvärr finns den bara på biblioteket nuförtiden, jag skulle gärna se en ny upplaga.

Ett meddelande från språkpolisen: Tid spenderas inte

Efter att ha läst dagens femtioelfte blogginlägg där någon har ”spenderat dagen i solen” blir språkpolisen i mig upprörd.

Just nu står hon på min axel och teaterviskar: ”Skriv att man inte spenderar tid på svenska. Det enda man kan spendera är pengar. Tid tillbringas. Tid kan också fördrivas, eller möjlighet förspillas. Men aldrig spenderas. Kan du säga det till alla språkförbrytare där ute i bloggosfären?”

”Visst kan jag göra ett försök” svarar jag och pekar på skärmen. ”Titta, nu har jag skrivit precis som du sa. Men ärligt talat tror jag inte att de du menar läser min blogg. I morgon kommer det fortfarande att spenderas dagar på semesterorter och timmar på kaféer. Ska vi slå vad?”

Hon rycker på axlarna och går och gömmer sig igen. Ibland måste man bara få ur sig saker och ting, oavsett om någon lyssnar eller ej.

Vad jag är riktigt bra på

För ett tag sedan blev jag utmanad av Nina, som undrade vad jag är bra på. Jag har tänkt på det sedan dess. Tyvärr har jag inga dolda konstnärliga talanger, som att sjunga gudomligt eller att teckna fint. Ett tag övervägde jag att lyfta fram min tungas förmåga att forma sig på det sätt som på engelska kallas taco tounge, men det verkade lite väl larvigt.

Nu har jag äntligen kommit på vad jag är riktigt bra på: connenting the dots (för att låna Steve Jobs ord). Jag är bra på att koppla ihop idéer/företeelser/personer från olika områden för att skapa något nytt.

När jag började att frilansa pluggade jag samtidigt till lärare. Flera jobb kom till genom att jag stötte på något intressant i mina studier, som jag sedan sålde in som ett skrivjobb till en tidning. Jag samlar helt enkelt på mig influenser från alla möjliga håll som jag lagrar (ibland mentalt, med ofta i form av en notering någonstans) för framtida bruk. Det kan vara en person jag är nyfiken på och skulle vilja intervjua/samarbeta med, en företeelse som verkar spännande eller ett land som jag vill resa till. Nyfikenheten på att ta reda på hur saker och ting hänger ihop och viljan att skapa nya länkar omkring mig är det som driver mig.   

Dagens egokick…

Medan jag rände omkring på stan och intervjuade skolchefer, lämnade blod och tog barn till aktiviteter trillade det in både en recension och ett väldigt fint erkännande från självaste Amanda Hellberg.

Min första reaktion är att bli en aning rörd och förlägen. Men det klär knappast en framgångsrik författare, så jag tillåter mig istället att bli lite mallig och citera vad hon skrev:

Annelie Drewsen är bannemej ett självlärt marknadsföringsgeni, inte enbart en passionerad och proffsig ny författare. För en releasefest ska ju inte ”bara” fira boken och upphovsmakarna, men också gärna skapa lite mervärde i form av mediaintresse. Drivet gjort. Mycket jobb bakom sånt. Heja Annelie!

Heja mig!  Häng på så kör vi vidare mot framgång, världsberömmelse och rikedom.
Eller nåt sånt.

Vilken underbar dag!

Sagostund på svenska.  Vi hade på spanska och somaliska också.
Min förläggare mitt bland besökarna.

Musikstund med Hans Granström.
Vilken tokig sång!
Publik bland böcker.

Markku berättar om sitt arbete med illustrationerna.

Markku tecknar inför publik.
En förväntansfull trio inför releasen.
Blommor och presenter. Att ge ut en bok är ju som att fylla år!

Debutantnerver

Det sägs att lite nervositet är bra, inte sant? I morgon är det release och jag hoppas att det blir roligt, välbesökt och minnesvärt. Det skulle vara jättekul om någon bloggvän vågade sig dit också!