Ingen räkmacka till bokmässan

 

När jag klev in genom entrén på Svenska mässan förra året steg pulsen en aning. Äntligen var jag på mässan jag drömt om så länge. Enorma hallar fyllda av böcker, bokälskare och författare – det kan knappast bli bättre.

När jag gick runt bland montrarna infann sig en alldeles speciell känsla. Det var exakt samma känsla som när jag i mellanstadiet visste att en kille var kär i mig, trots att han ingenting hade sagt. Ingen annan kunde veta, men hans leenden över bänklocket avslöjade allt. Det räckte för mig. Vissheten var nog. Tids nog skulle alla andra också veta.
Förväntansfull förstagångsbesökare.
På samma sätt vilade en visshet i mitt bröst när jag kryssade mellan montrar, hälsade på förlagsfolk och bläddrade i hänförande böcker. I mitt bröst koncentrerades en värmande tillförsikt, som då och då skickade ut små blixtar genom systemet. Snart är det din tur, sa de. Snart är det du som står där och signerar böcker. Snart är det du som håller ett seminarium. Snart är det du som blir stoppad av läsare i gångarna.
Jag kan inte tänka mig en bättre bokmässedebut än min egen. Så fullkomligt förtrollad av de egna drömmarna att jag för ett ögonblick kunde glömma allt hårt arbete som ligger bakom varje bok. På bokmässan existerar ingen ångestladdade nätter då orden övergivit en. På bokmässan finns inga deadlines eller borttappade manusversioner. Till bokmässan levereras inga refuseringar. Där står författaren stolt på sitt podium och åtnjuter publikens fullständiga beundran.
En riktig räkmacka.
Så här ett år senare är jag utgiven. Min andra barnbok kommer några veckor efter mässan och jag vågar skriva författare på visitkortet. Mycket hårt arbete ligger bakom, men det räcker inte för att bli hyllad och hälsad på bokmässan. Den enda räkmackan i mitt författarliv beställer jag själv in på Heaven 23. 
Det blir inga seminarier om mig i år. Mitt förlag har ingen monter varifrån köerna kan slingra sig långa vid min signering. Det jag ser mest fram emot är istället att få träffa några av alla de intressanta personer jag lärt känna under det senaste året: författare, förläggare, redaktörer och bloggare.
Jag kanske aldrig får något eget seminarium på bokmässan. Mina böcker kanske inte blir de mest sålda. Men det fina är att det inte spelar så stort roll. Inte just nu. För bokmässan kan avnjutas på många olika sätt. Och vad kan vara bättre än att åka dit med stora drömmar och en gnutta storhetsvansinne?
Litterära giganter intar scenen.

Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:

enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skrivarmamma, och dagarna går…, Boktok 73, Bokbabbel, Marias Bokliv, Lyrans Noblesser, Bokbaren, the Book Pond, Unga Vuxna, Paperback Lover, Olika sidor, Vägen till utgivning ,  *malins bokblogg*,  Dantes Bibliotek,  En full bokhylla är en rikedom, I min bokhylla, Hannas Hörna, Word up, Anjo, Om böcker som jag hunnit läsa, You’re no different to me

Skriver en ansökan…

till SVFF just nu. Skrev tidigare ett inlägg på Debutantbloggen om detta. Ska bli intressant att se vad som händer. Det skadar ju inte att försöka. Tänk om jag faktiskt får en slant att försörja mig på medan jag skriver fler – och längre! – böcker.

I morgon blir det bloggstafett om Bokmässan på initiativ av Enligt O. Mitt bidrag publiceras klockan 16.

Nedräkning till bokmässan

Snart är det bokmässa igen! Igår damp det ned ett kuvert i min brevlåda med presskort, eftersom jag ska bevaka några seminarier för en tidning.  Det börjar bli dags att lägga upp en plan. Vilka andra seminarier får jag inte missa? Vem vill jag träffa? Vilka förlag är mest intressanta?

Jag har redan bokat in några träffar med personer som jag bara känner via bloggar och Twitter. Men det vore jättekul att träffa fler!

Förra året när jag åkte dit kände jag nästan ingen, så när jag fick syn på Skrivarmamma i en monter travade jag fram och hälsade. Hon presenterade mig i sin tur för Simona.  Lite stalker måste man vara!

I år ställer jag in siktet på bland andra Amanda, samt mina debutantbloggskollegor Frida och Oskar. Vem tänker du trava fram till?

Leo + Adam = sant

Äntligen har Malins bok Var ligger Utomlands? släppts. I lördags var det release, men eftersom jag skulle springa Tjejmilen hann jag bara upp som hastigast strax före den officiella starttiden. Malin var strålande vacker och boken var superfin! Nu hoppas jag på att försäljningen går bra och att Leo gör succé.

Kanske kan jag själv åka snålskjuts på Malins framgångar. Bokus tycker att våra böcker passar bra ihop. Det tycker jag också. Tänk om Leo och Adam skulle mötas en vacker dag! Det vore något…

Hur många bloggar kan man ha?

Som om det inte vore nog med allt jobb, bloggar jag åt höger och vänster också.

Om mitt skrivande bloggar jag här och på Debutantbloggen.

Tillsammans med mina klasser här och här – ännu bara skal som ska fyllas med innehåll under läsåret.

Och efter en Twitterkonversation om koftor är jag numera även en av deltagarna på Koftbloggen – en blogg helt och hållet tillägnad koftor! I morgon lägger jag upp min första kofta där.

Och så har jag en till blogg på gång, knuten till ett skrivuppdrag. Lanseras förmodligen inom ett par veckor.

Jag tror jag börjar närma mig gränsen för vad som är hållbart i längden. Finns det kanske något slags världsrekord för flest bloggar?

Så här ligger det till:

Jag har börjat jobba som lärare igen, visserligen bara deltid, men tämligen krävande ändå.

Min andra bok om Adam kommer i oktober, sista rycket nu för att färdigställa den.

Jag twittrar. 

Jag bloggar som vanligt på Debutantbloggen (som under sommaren förstärkts med Frida Skybäck. Det har ni väl inte missat?)

Därför har inte blivit så mycket tid för att blogga här. Och jag vet inte om det kommer att bli det heller.

När jag bloggar gör jag det för att jag själv har ett behov av det. Just nu är behovet av att älta skolrelaterade spörsmål större än behovet av att diskutera skrivande. Det lutar åt att jag börjar lärarblogga, parallellt med mina inlägg på Debutantbloggen.

Hur det blir på den här bloggen återstår att se. Troligen blir det några sporadiska tillrop då och då, så kom för all del tillbaka. Men bli inte oroliga om jag inte skriver på ett tag. Det betyder bara att jag har annat för mig. Okej?

Funderar på…

… om det börjar bli dags att återuppta bloggandet igen. Eller om sommarlovet ska få fortsätta ett par veckor till…

Återkommer när jag bestämt mig.