[youtube http://www.youtube.com/watch?v=BEhIGoq9tow&w=500&h=284]
Vackert!
Om du blir sugen på att veta mer om universum, världen och hur allt tog form här kan jag rekommendera boken En kortfattat historik över nästan allting av Billy Bryson. Väldigt många sidor, väldigt mycket information (ofta för mycket!), men samtidigt väldigt intressant.
God natt!
Medan man väntar på att få veta hur det går med ens manus, medan man grubblar på vad nästa bok ska handla om, medan man väntar på att kaffet ska bli klart i bryggaren, medan man väntar på att någon ska läsa ens text, medan men drömmar om att hålla sin färdiga bok i handen…
Då kan man bläddra i den här fina katalogen från Illustratörcentrum! En massa duktiga svenska illustratörer visar upp sina bilder på knappt 500 sidor. Otroligt inspirerande! Det fina är att katalogen är gratis, allt man behöver betala är portot.
 |
| Läge att lägga på kylning? |
För ett år sedan släpptes min första bok Inte klia, Adam! Samma dag som den kom ut – den 1 mars 2011 – fick jag ett mejl från ett annat förlag. De gillade ett manus jag hade skickat till dem under hösten 2010 och undrade om jag ville gå vidare tillsammans med dem. Det ville jag såklart.
En illustratör gjorde några skisser, vi mejlade fram och tillbaka men skrev aldrig något kontrakt. Det skulle vi göra under hösten.
Tiden gick, inget hände.
Jag hade mina Adam-böcker att tänka på, så jag var inte så påstridig. Men på bokmässan förra året gick jag och pratade med personen jag hade haft mejlkontakt med. Hon förklarade att de låg efter med sin utgivning, men att de fortfarande ville ge ut min bok. Om jag ville vänta. Jag gillar verkligen förlaget, så jag sa okej.
Tiden gick, inget hände.
Men så igår kom ett mejl. Det har blivit dags att ta tag i mitt manus. De kom med ett förslag som nästan fick mig att hyperventilera. Helt otroligt.
Så ni som höll tummarna för manuset till faktaboken får gärna hålla en tumme även för detta manus. Så fort jag får besked om hur det går ska jag berätta allt.
Hoppas!
En veckas ledighet från lärarjobbet innebär ingalunda att jag slappar på soffan. Den här veckan har varit mer hektisk än vanligt. Förutom att färdigställa och skicka in provkapitlet på faktaboken har jag suttit på universitetet och jobbat med en gammal inlämningsuppgift, målat om vardagsrummet, varit en sväng på (lärar)jobbet och planerat lektioner, fått tre nya skrivjobb, intervjuat en lärare, varit med barnen hos tandläkaren och åkt en sväng till IKEA.
Därav det sporadiska bloggandet. Jag lovar dock att skriva mer så fort jag vet vad som händer med faktaboken. Båda förläggarna tackade för manuset och lovade att återkomma snart. Den ena var aningen mer positiv än den andra…
Nu ska det bli skönt med lite ledighet mer jobb.
Så där, nu har jag skickat provkapitlet på faktaboken till två förlag med lite olika inriktning. Får se hur de tar emot det. Förhoppningsvis med jubel och ett löfte om utgivning. Håll tummarna nu…
Inte visste jag att det var så roligt att skriva faktatexter för barn. Sjukt kul! Inte bara får jag själv fördjupa mig i ett intressant ämne och lära mig nytt. Jag får även vända och vrida på ord och meningar för att få till den mest korrekta och begripliga förklaringen av ett fenomen. (Det är tydligen inte självklart för alla som skriver faktaböcker för barn. Jag vet inte hur många obegripliga meningar och logiska luckor i förklaringar jag har stött på när jag gjort research och spanat in konkurrensen.)
Men roligast av allt är att jag skriver tillsammans med än vän. Nu siktar vi på att få till ett grymt provkapitel att skicka in till förlaget, så att vi får klartecken att skriva färdigt hela boken.
Bilden hittade jag här.
I höstas ansökte jag för första gången om stipendium från Sveriges författarfond. Det blev inga pengar för mig då, vilket var väntat. Det är många som söker och de allra flesta får ingenting. Nu är det dags att söka igen. Senast den 1 mars måste ansökan vara inne.
För alla hoppfulla författare som just nu sliter med sina ansökningshandlingar finns hjälp att få. Katarina Kuick skriver på Författarförbundets sajt utförligt om hur processen går till och vad man bör tänka på om man söker. Jag tycker att det var intressant att läsa om ”trappan”:
Trappan är ett internt arbetsredskap för BU. Enkelt kan man säga att första gången man får stipendium blir det alltid litet 1-årigt, nästa gång kan det bli stort ettårigt, och därefter kan man klättra vidare i trappan om kvalitet och kontinuitet räcker till.
Pratar med en lärarkollega om mina böcker. Hon gillar idén, men saknar tvåspråkiga böcker för äldre barn och ungdomar. Faktaböcker. Efterlyser ett visst ämne. Min hjärna registrerar, hennes ord får kontakt med något i mig, en gnista tänds. En idé! Jag kollar med en vän som råkar vara expert på området. Vill du skriva en bok med mig? Det vill hon. Jag kollar med min förläggare om hon vill ge ut en bok om ämnet. Det vill hon. Jag rusar till biblioteket, lånar det mesta som redan finns skrivet. Bläddrar. Läser. Öppnar Google-dokument, skissar strukturer, frågor, idéer. Googlar illustratörer. Läser. Skriver. Ringer. Sms:ar. Skriver. Läser. Stryker. Skriver om.
Det kan nog bli en bok, det här.
Jag använder ofta Wikipedia. Det är det ofta absolut snabbaste sätter att snabbt kolla upp saker. Att det inte alltid är 100% korrekt vet alla, det är en del av grejen. För vem som helst kan gå in och skriva vad som helst. I teorin. I praktiken finns en massa personer som kollar vad som skrivs, rättar till felaktigheter och tar bort sådant som inte hör hemma på Wikipedia.
Nyligen skrev Andreas Ekström en krönika där han uppmanade alla att pröva på att redigera en artikel på Wikipedia, för att förstå vad det handlar om. (Hittar den tyvärr inte nu.) Jag bestämde mig för att pröva.
Jag kollade runt på några artiklar om författare och andra personer jag har bra koll på och upptäckte att det fattades en massa info – nysläppta böcker, länkar och andra relevanta faktauppgifter. Ibland saknas personen helt och hållet på Wikipedia. Då krävs det lite mer för att åtgärda det. Men inte ens att skapa en helt ny sida var någon egentlig konst. Snart upptäckte jag att andra var där och lade till, kategoriserade och förbättrade det jag gjort.
Det brukar heta att man ska stötta sina författande vänner genom att köpa deras böcker. Men det finns ju gränser för hur många titlar man kan köpa. Ett annat sätt att hjälpa sina kollegor kan vara att skapa och uppdatera artiklar på Wikipedia. Innan man gör det kan det dock vara bra att kolla in vilka riktlinjer som gäller för biografiska artiklar. Och man bör naturligtvis inte skriva om sig själv, annat än för att rätta till uppenbara fel i andras artiklar.
Efter att ha redigerat ett par artiklar insåg jag att det var riktigt kul. Ungefär som bloggosfären och Twitter bygger Wikipedia på gemensamt skapande av något. Det är ganska häftigt.
Jag är glad att mitt förlag i år kommer att ge flera personer chansen att debutera som barnboksförfattare. Först ut är Maria Pettersson, som har skrivit boken Är det morgon nu? De fina illustrationerna är gjorda av Petra Szabo, rutinerad författare och illustratör.
Än så länge har jag bara bläddrat i ett smakprov av boken, men jag tycker att den ser jättefin ut. Det tycker även bloggen Barnboksprat som recenserar.
Något av det roligaste med att komma ut på Vivlio är att ens bok översätts till flera andra språk. Den här boken kommer bland annat ut på tigrinja och swahili. Spännande!
Lycka till Maria och Petra!