Det här bokomslaget talar direkt till mig. Första gången jag såg det väcktes köplusten. Den finurliga titeln bidrog också till att jag tryckte på beställ-knappen, trots att boken tillhör en genre som jag sällan – eller kanske aldrig – läser. Nu ligger den på mitt nattygsbord. Min sjuåriga dotter fick syn på den och blev genast nyfiken. ”U-N-D-E-R-F-O-R-S” ljudade hon och började tänka högt: ”Titta vad häftigt! Har de grävt så där? Det vill jag också göra. Kolla, det är en människa där! Finns den där platsen på riktigt?”
Visst är det precis så man som författare vill att en läsare ska fångas? Jag är i alla fall fast i Underfors. Återkommer med rapport när när jag läst ut boken.