Idag var jag på idémöte hos en tidning som ska byta skepnad. Ut med det gamla, dags att tänka nytt. Vi var ett gäng människor med olika bakgrund och erfarenhet som satt och kläckte idéer. (Finns det något roligare?) I en grupp kan det blir en intressant dynamik. Någon säger någonting som får mig att tänka på något annat och så vips poppar en briljant idé upp i skallen. Eller så var den inte så bra, men jag kan slänga ur mig den i alla fall, och då för en tredje en lysande idé…
En svårighet med att skriva är möjligen att hela tiden vara ensam i sammanträdesrummet där idéerna ska spruta. För även om man själv är full av bra idéer behövs också motstånd, någon som säger: Nej, nu tänker du fel! Eller: Det låter bra, men blir det inte ännu bättre om man gör på det hör viset?
Läste att paret bakom bakom Kepler åker runt i bil och dryftar idéer med varandra. Andra anlitar en skrivcoach. Men hur gör alla författare som är helt ensamma med sitt skrivande? Behöver man ha någon i sin omgivning som är villig att lyssna till allt babbel om ett gäng personer som inte finns annat än i ens eget huvud, eller går det att skapa brainstorming-möten med sig själv?
(Precis när jag har publicerat det här inläggen snubblar jag in på Johanna Lindbäcks blogg och ser att hon har en skrivgrupp. Blir nyfiken. Det låter givande!)
Jag skriver tillsammans med två andra författare /då heter vi Emma Vall/ – det samarbetet är fantastiskt. Vi ger och tar och inspirerar varandra. Ja det var så vi kom igång med vårt skrivande. Men jag skriver också själv och då är jag en mussla, jag tänker bara själv i mitt huvud tills jag skrivit igenom mitt manus, då visar jag för personer jag litar på. Men alla har sina sätt!
Jag skulle gärna läsa mer om hur ert samarbete fungerar rent praktiskt.(Det kanske du har skrivit om på din blogg, ska kolla runt där ordentligt!)
Ett av mina manus skriver jag tillsammans med en vän och det är verkligen givande, men också svårt att få ihop rent praktiskt. Att koordinera två pressade scheman fungerar inte alltid. På så vis är det skönt att vara ensam om skrivandet, då kan man tänka när som helst. I löpspåret, i köket eller på bussen.
Ja, det är säkert väldigt givande att samarbeta på det sättet. Hittar man rätt personer så tror jag det är helt magiskt. Jag tror också att det kan hjälpa en att fortsätta skapa/skriva i perioder när man annars kanske tar en paus pga ”writers block”. Samtidigt är det rätt skönt att känna att man själv styr över allt och, som sagt, det är praktiskt att kunna sätta sig och arbeta när det passar en själv. Men när man kör fast så skulle det vara bra att ha någon att bolla idéer med.
Sofia