I ett tidigare inlägg skrev jag om det ensamma skrivarbetet vs. det gemensamma skapandet. Författaren Johanna Lindbäck berättar idag mer om sin grupp i ett inlägg på sin blogg. Jag blir sugen på att försöka dra ihop en egen grupp, för ännu inte publicerade författare som vill skriva för barn och/eller ungdomar. Att kunna träffas några stycken regelbundet och diskutera skrivandet skulle kunna bli en stor hjälp. Samtidigt känner jag tveksamhet. Det gäller ju att alla kan ta och ge kritik, att man skriver till ungefär samma målgrupp (eller?) och ligger på samma ”erfarenhetsnivå”, som Johanna beskriver det.
För mig, som vill gå från att vara lärare och skribent till att skriva skönlitteratur för barn, vore det intressant att hitta fler i samma sits. Någon som är intresserad?
Jag känner redan på mig att jag inte kommer ha tid att ta mig till olika träffar, jag får avböja och hoppas att möjligheten finns kvar när jag har det lugnare kring mig! Det låter skitkul och jag tror det ger jättemycket 🙂
Sofia
Jag har inte heller särskilt gott om tid, så att träffas regelbundet blir svårt även för mig. Kanske skulle man kunna starta en virtuell skrivgrupp, som träffas någon gång per år på riktigt. Tål att tänkas på.
Det skulle vara jättekul att få kontakt med likasinnade! Men jag vet inte om just jag skulle ”passa in”? Ja, med tanke på att det är en skrivargrupp och jag mest är upptagen med mina bilder och idéer snarare än själva texterna. Jag tycker mina texter är helt ok men jag har ingen teoretisk kunskap om hur man skriver, hur man bygger upp en historia etc etc.. allt är bara gjort på känsla. Dessutom har jag bott utomlands i många år vilket har medfört att jag är halvbra på två språk, jag känner alltså inte att jag ens behärskar svenska språket till fullo 😮 Det får mig att känna viss prestationsångest över att vara med i en skrivargrupp 🙂 Å andra sidan så tänker jag mig att man i gruppen kanske även gör annat än att arbeta med texterna? Man har synpunkter på berättelsen? Man får peppning rent allmänt? Kanske även att man diskuterar saker kring skrivandet? För det tror jag i alla fall att jag är bra på, särskilt att peppa folk! Jag skulle nog bara vilja vara i en grupp där alla är väldigt uppmuntrande. Just nu är jag i ett läge där jag är väldigt osäker på min bok och jag som kände bara för några dagar sedan att det var det bästa som någonsin skrivits 😉 Som jag känner just nu törs jag inte ens visa den för någon och då kanske det blir svårt att vara med i en grupp!
Sofia
Jag tror att dina farhågor delas av alla kreativa människor 🙂
Vilket är ditt andras språk? Själv använder jag både spanska och svenska till vardags och har bott en tid i Mexiko. Men än så länge vågar jag bara skriva på svenska…
Haha, vad skönt att höra! Jag utgår alltid från bilder som jag har i mitt huvud eller olika stämningar jag vill förmedla. Det är grunden. Berättelsen och själva orden följer efter. Det vore inte rättvist att säga att texterna och berättelsen är mindre viktiga men det är ändå bilderna som gör att det finns en berättelse ö h t! Jag har aldrig skrivit något utan att först ha haft en bild som jag vill ”berätta om”.
Jag bodde och arbetade i London i ca 10 år. Under den tiden hade jag inte så mycket kontakt med familj och vänner här hemma (detta var innan internet) så språket blev verkligen lidande. Jag blir än idag osäker på meningsbyggnad, stavning, hittar inte ord osv! Konstigt, eftersom det nu var nästan 10 år sedan jag flyttade hem 🙂
Sofia
Intressant, precis så uttryckte sig ett gäng bilderboksförfattare på ett seminarium på bokmässan, att bilderna kommer först. Då är du nog rätt ute 🙂