Intrigen är klar

Låg och funderade inatt på den där romanen jag kanske ska skriva i november. En idé jag fick för ett par år sedan kom tillbaka till mig. Någonting jag gärna vill utforska.

Miljön är given. Min huvudperson likaså. En död kropp hittas. Inte för att jag så gärna vill skriva deckare, för det vill jag inte. (Läser knappt deckare, så det vore förmätet av mig att tro att jag skulle kunna göra det ”bättre” än Läckberg & Co.)

Kroppen dyker upp för att landskapet kräver det, för att jag inte kan motstå att ta reda på vad som skulle kunna hända,  för att det blir ingången till hela berättelsen. Jag antar att det måste finnas en och annan polis i periferin, men min huvudperson är – föga förvånande – lärare. Den döda är hennes elev. Efter dödsfallet drabbas läraren naturligtvis av en stor sorg. Samtidigt försöker hon undervisa sin klass, leda sina kollegor och ta reda på vem eleven egentligen var.

Det är grundstoryn, som jag gärna delar med mig av. För det som kan göra min berättelse unik ligger inte i intrigen, utan i egna erfarenheter jag kan använda mig av, som gör att det inte är enbart en simpel jakten på mördaren-historia utan en berättelse om helt andra saker. Vilka de sakerna är låter jag förbli höljt i dunkel, i alla fall november månad ut. För nu är jag taggad. Vill börja skriva. NU!