@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }
Karina ställde en fråga i sin blogg: Varför skriver du? För mig finns ingen avgörande punkt i livet då jag började skriva, inget före och efter. Jag har alltid skrivit. Men varför?
Det enkla svaret är: Jag skriver för att jag måste.
Jag skriver för att jag inte vet hur man lever utan att också skriva om det. Jag skriver för att tänka, kommunicera och minnas. Jag skiver för att bevara. Jag skriver för att fånga en känsla, en plats, en person. Jag skriver för att förstå. Jag skriver för att jag har något att säga. Jag skriver för att synliggöra. Jag skriver för att övertyga. Jag skriver för att undervisa, för att provocera och för att trösta. Jag skriver för att fly. Jag skriver för att upptäcka. Jag skriver för att det gör mig upphetsad. Jag skriver för att våga. Jag skriver för att närma mig och för att ta avstånd. Jag skriver för att känna. Jag skriver för att se och för att försvinna. Jag skriver för att gå vidare. Jag skriver för att ställa frågor. Jag skriver för att tränga in och för att stå ut. Jag skriver för att tänja gränser. Jag skriver för att ryckas med. Jag skriver för att jag vill och för att jag kan. Jag skriver för att övervinna. Jag skriver för att ge någon en röst. Jag skriver för att finnas till. Jag skriver för att beröra. Jag skriver för att jag älskar. Jag skriver för att jag är förbannad. Jag skriver för att jag törstar efter ord. Jag skriver för att jag vill ha mer. Jag skriver för att jag är rädd för vad som skulle hända om jag inte gjorde det. Jag skriver för att se vad som händer om jag gör det.
Varför skriver du?
Du skriver helt enkelt för att överleva 🙂 Och, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Skrivandet har blivit ett slags beroende.
Hejhej! Hittade din blogg och kände att jag vill hålla lite koll på dig. 😉 Jag är också en författarwannabe och pluggar till lärare… Det är någonting med lärare och författande eller hur?!
Ha en bra dag!
/Nina
Karina: Ja, så kanske man kan se det. Jag vet inte, det är så svårt att förklara. Men jag tror inte att jag skulle dö om jag inte fick skriva, däremot skulle jag bli en (ännu) jobbigare människa att leva med.
Nina: Kul att du kom hit! Jag har också fundera på det där med lärare och författare. Kanske passar läraryrket oss skrivande människor?
Nej, kanske inte direkt dö fysiskt, men jag tror att en liten bit inombords skulle förtvina 🙂
Ja, antagligen… Usch, det behöver vi väl inte ta reda på.
Alltid så inspirerande med människor som verkligen brinner för något! Coolt 🙂
Jag inte om jag kan påstå att jag är lika hängiven! Jag har vabbat och själv varit sjuk i drygt en vecka nu men istället för att ta tillfället i akt att jobba med mitt manus har jag okynnessurfat så fort jag fått tid för mig själv :O
Sofia
Nja, så fruktansvärt hängiven är jag inte alltid. Det blir ganska mycket okynnessurfande här också. Tyvärr.