[youtube http://www.youtube.com/watch?v=jV1LaYlN7es&w=500&h=284]
Jag läser i DN att Julianne Moore skriver en barnbok. My mum is a foreigner bygger på hennes erfarenheter av att ha en utländsk mamma. När jag ser klippet ovan tänker jag att det skulle kunna bli riktigt intressant. Men det skulle också kunna bli alldeles fel.
Här i Sverige har Emmy Abrahamssons Min pappa är snäll och min mamma är utlänning blivit både rosad och kritiserad. Det visar att det finns vissa frågor som det är praktiskt taget omöjligt att skriva om utan att trampa någon på tårna. Är det okej att driva med etniska stereotyper eller bidrar det bara till att spä på fördomar? Kan man skratta åt vad som helst?
En otroligt komplicerad fråga. Visst kan det vara roligt och befriande att skratta åt folks små egenheter, alla har vi sådana. Men när det handlar om grupper som är i underläge så kan det lämna en besk eftersmak tycker jag. Det finns så mycket som kan bli fel.
Jag har själv en utländsk förälder så jag känner igen mig lite i det Julianne Moore pratar om. Låter som en bra barnboksidé!
Sofia
Ja, det kan säker bli bra. Men jag blir alltid lite betänksam när kändisar ska skriva barnböcker. Som om det vore så himla enkelt… 😉