Efterapa eller förnya? Om originalitet eller bristen därav.

Sofia ställde flera bra frågor i en kommentar. Allt som handlar om mitt projekt 1 kommer jag att skriva mer om snart. Jag väntar på ett kontrakt. När det väl är påskrivet kommer jag att kunna vara mer öppen om hela processen och då ska jag berätta hur det gick till när jag kontaktade förlaget och hur vi hittade varandra.

Den andra frågan handlar om hur mycket barnböcker kan likna varandra. Det är något jag funderar mycket på, men inte har något färdigt svar på. (För att få ett svar krävs nog juridisk expertis i varje enskilt fall.) Men här kommer några tankar.

Sofia skriver om bilderböcker med samma tema, som att sova över hos en kompis. Många bilderböcker handlar ju om helt vardagliga saker,  som alla barn är med om. Det måste man kunna skriva om på flera olika sätt. Bara för att en bok handlar om hur det är att gå till tandläkaren betyder ju inte det att det inte finns utrymme för fler. Men den som skriver den andra tandläkarboken, eller den tredje, måste hitta nya vinklar. En upphittad guldplomb i hissen på väg upp till mottagningen? En tavla i taket som drar in besökaren i en annan värld? Sedan utgår jag från (eller hoppas) att förlagsfolket har hyfsad koll på vad som redan är skrivet och reagerar på uppenbara plagiat.

Mitt manus (projekt två) riktar sig till större barn, 6-9 år. Efter att jag började skriva det upptäckte jag att det har väldigt mycket gemensamt med en bok skriven av en svensk författarinna för 20-30 år sedan. Huvudpersonen är i samma ålder och av samma kön, har liknande familjeförhållanden och upptäcker någonting som andra inte vet. Det där någonting är väldigt likt mitt någonting och har en liknande pedagogisk bakomliggande tanke. Min första reaktion var att inte skriva klart. Jag läste den äldre boken när jag var liten och har säker omedvetet hämtat idéer därifrån. Men sedan tänkte jag ett varv till. Den äldre boken är på många sätt daterad. Den är skriven i en annan tid och talar inte till dagens barn som min bok skulle kunna göra.

Händelseutvecklingen i min bok skiljer sig från den äldre boken, även om det finns vissa likheter. (Skolmiljön och läraren är till exempel svårt att komma ifrån när man skriver om ett skolbarn.)

Jag har funderat på om jag skulle byta kön på min figur, eller ändra hans familjesammansättning. Men det skulle inte vara den historia jag vill berätta. Alltså är min plan att skriva klart manuset, se till att likheterna med den äldre boken är så få som möjligt och istället satsa på min egen stil och tilltal.

Sedan är det mycket möjligt att jag kontaktar förlaget som gav ut den äldre boken och säger som det är – jag har skrivit en bok som inspirerats av den och den boken och jag undrar om ni skulle vara intresserade av att läsa mitt manus. Kanske kan det bli en fristående uppföljare i modern tid. Jag kommer ju inte vara den första som låter sig inspireras av tidigare verk. Bengt Ohlssons Gregorius hade aldrig blivit till utan Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Och många moderna bilderböcker bygger på klassiska sagor och sägner som får nya uttryck i vår tid.