@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }ol { margin-bottom: 0cm; }ul { margin-bottom: 0cm; }
Marknaden för självpublicering växer. Flera förlag med sådan inriktning syntes på bokmässan och enligt en ny undersökning vill så många som var tredje person skriva en bok. Självbiografier ligger tydligen högt på listan.
Jag har funderat på det här med att ge ut sin egen bok och kommit fram till att det inte är ett alternativ för mig. Det främsta skälet är att jag inser vilket enormt jobb det skulle vara att få till en fungerande distribution och lyckas sälja in boken till en större publik. Jag vill skriva, möjligen vara inblandad i bokens tillblivelse (form, tryckning) och marknadsförning (prata om den, komma på bra idéer), men sedan vill jag att någon annan tar över. Ett förlag har redan inarbetade distributionskanaler och säljapparater. De känner förhoppningvis sina kunder och vet att hitta rätt målgrupp för min bok.
Ett annat skäl är det ekonomiska/kvalitativa. För mig hänger de ihop. För om ingen annan är villig att ta på sig den ekonomiska risken en bokutgivning medför tar jag det som ett tecken på att mitt manus inte är tillräckligt bra. Att någon annan går in och lägger pengar på att göra en bok av min text betyder att de tror på idén. Det är viktigt.
Egentligen kan jag bara se två skäl att välja att ge ut en bok själv:
- Man vill berätta en personlig historia (”så överlevde jag ett gisslandrama”) av en typ som inte har något större allmänintresse.
- Men är etablerad ochk an vara rätt säker på att ens bok blir en storsäljare och vill ha en större del av kakan när pengarna trillar in. Kanske ger man sedan ut några vänners böcker på det egna förlaget för överskottspengarna.
Jaa du.
Hur någon skulle tänka på självpublicering innan man ens testat med traditionella förlag är en gåta för mig. Vill man inte försöka sälja sitt verk om man kan, i stället för att betala för att bli utgiven och stå i mammas bokhylla och ingen annan stans?
Självpubliceringsförlagen är duktiga på att spinna på drömmar och folks okunskap men jag känner bara till en enda modern bok (globalt!) som självpublicerades för att sedan tas upp av ett riktigt förlag. Det var G P Taylors religiösa fantasybok Shadowmancer och jobbet med försäljning och distribution var brutalt, för både honom och frun.
http://en.wikipedia.org/wiki/Graham_Taylor_%28author%29
Just självbiografier och misär-memoarer drunknar fölagen i. Det finns tyvärr noll marknad om man inte är känd — eller in i H*LVETE duktig och har en helt unik historia att berätta. Gisslandrama skulle faktiskt vara ett sånt exempel, speciellt om man figurerat i nyheterna.
Jag har bekanta och släktingar som självpublicerat: Lokala fotbollsklubbens historia (med fina bilder) – sålde hundratals ex lokalt. Krigsminnen, gamla foton och släktträd från familjens åldrige patriark = underbart att äga mellan hårda pärmar. För 20 pers. Samma med fasters dikter eller mormors recept.
I väldigt grova drag tänker ett förlag så här:
”Kan detta manus sälja minst 400 ex?” (1000 – 2000 ex är en vanlig förstaupplaga för en debut på litet – medelstort förlag).
400 ex verkar vara den magiska siffran för att det ska 'gå ihop' för förlaget – arbetstimmar och tryckeri, lager och distributionskostnader, samt lite PR kanske. Visa mig en titel hos våra största självpubliceringsförlag som sålt 400 ex…
Apropå lokalt förankrade skrifter har jag faktiskt gjorde en sån. Men då såg jag till att någon annan stod för kostnaderna.
Intressanta siffror, jag känner igen dem från mötet med mitt förlag 🙂
Jag håller med. Jag tänker att självpubliceringsföretagen är ett bra ställe att vända sig till om man inom en förening eller liknande har tänkt att publicera en bok. Det känns inte som ett alternativ för en enskild författare som vill ge ut en roman. Om t o m små/medelstora bokförlag har svårt att sälja.. ja, då tror jag det blir snudd på omöjligt för en enskild person.
Sofia
Ja, konstigt att så många ändå ser det som ett alternativ. Man undrar lite hur de ser på försäljning och marknadsföring…