Att arkivera intryck & idéer

Kanske är hängmappar lösningen?

Denise Rudberg var nyligen på semester och spanade efter folk till sitt förråd av karaktärer. I boken No Plot? No Problem! hittar jag ett tips om att samla på namn från spam-mejl att senare använda på karaktärer i en roman. Kim M. Kimselius jobbar med en massa gula lappar.

Hur mycket kan eller bör man dokumentera sina idéer, infall och betraktelser för att senare använda i skrivandet? Jag har tills nyligen enbart antecknat mina bästa bokidéer. Ibland bara en titel, en tanke, en undring. Ibland lite mer utvecklat, kanske skriver jag till och med några stycken.

För ett par veckor sedan påbörjade jag dock ett nytt dokument, ett förråd. Jag började samla namn, eftersom jag tycker att det är svårt att komma på bra namn när jag är inne i skrivandet. Jag vet inte hur stor nytta jag kommer att ha av min namnsamling i framtida skrivprojekt, men jag tänkte att jag skulle prova.

När det gäller vardagliga betraktelser är jag riktigt dålig på att arkivera. Det händer att jag tar en bild med telefonen om jag ser något som låter sig fotograferas. Men en kuf på tunnelbanan, en rolig dialog mellan två barn eller en fantasieggande byggnad brukar jag mest bara lägga märke till och sedan glömma bort. Kanske lagras de i mitt undermedvetna för att dyka upp igen precis när de behövs i ett manus. Jag hoppas det.