Jag har precis skickat iväg ett mejl till min handledare för uppsatsen och sitter nu och väntar på svar.
Det slog mig hur underbart det skulle vara att ha en handledare för det andra skrivandet också. Tänk att kunna skicka iväg ett mejl och fråga: Du, den här typen som bara går runt och är småsur i min historia, kan jag stryka honom helt ur handlingen? Eller: Nu har jag kört fast helt, vad ska jag ta mig till?!?
Givetvis man kan inte jämföra akademiskt skrivande med skönlitterärt. Det akademiska har sina regler och riktlinjer som måste följas, medan det skönlitterära gärna får bryta regler och uppfinna nya former. Men ändå: jag kan inte låta bli att drömma om att ha någon som kan svara på alla mina frågor, både om det praktiska och det kreativa.
Tur att det finns så många generösa bloggare som skildrar skrivarlivets våndor och triumfer. Både etablerade författare som beskriver sina processer och alla vi drömmare som försöker få till det. Jag tycker att det är ovärderligt att kunna läsa om alla dessa arbeten in process. Jag känner ibland en enorm tacksamhet till alla som bjuder på så mycket kunskap om att skriva.
Anneli jämför törsten efter skrivartips med förberedelserna inför en resa. Det tycker jag är en utmärkt liknelse. För även om ingen av oss vet hur nästa stycke i vår historia kommer att se ut, så kan vi skaffa de bästa redskapen och insikterna för att det ska bli så bra som möjligt.
Malin, Costa Brava
Det är tur vi har varann 🙂
Charlotte
Känner så väl igen mig i det du skriver. Skulle också behöva en författarmentor i mitt skönlitterära skrivande. Men var hittar man en sådan.. ? 🙂
Annelie
Letar högre upp i näringskedjan. Du skulle ju kunna bli min mentor 🙂