@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }
Jag har en vän som ska flytta till Indien. I helgen ringde hon och frågade om vi vill ta hand om hennes fiskar. Det ville vi, så vi åkte dit och hämtade akvariet. Nu är det i ordningställt här hemma. Fiskarna simmar omkring i sitt hem av glas och sprider lugn omkring sig. Ett välkommet inslag i mitt stressiga liv.
En annan ny bekantskap kom via mejl från förlaget. Det är några rader med siffror. Inte så mycket att hänga i julgranen kan man tycka. Men när jag tänker på vilka siffror det är öppnas ett alldeles särskilt rum i mitt hjärta. För det är ISBN-nummer – min boks personnummer. (Fyra nummer, för att vara exakt, eftersom den kommer ut i fyra olika språkversioner.) Kanske är jag lite väl blödig inför allt som rör min allra första bok, men det känns stort. Det är på allvar nu. Mina ord ska bli en riktig bok, som ska läsas och brukas av folk ute i stora världen. Snart måste jag släppa taget om min bebis. Tur att jag har fiskarna.
Anneli
Underbart! Åh, vad jag är glad för din skull. Jag ser verkligen fram emot att få läsa den.
Annelie
Tack snälla, delad glädje är dubbel glädje, eller hur var det..?
enligt O
Oj vad roligt! Måste kännas hur stort som helst. Grattis!
Annelie
Ja, både stort och litet. Hur ska min lilla bok få plats i stora världen..?