Jag har varit inne tidigare på hur det skulle vara ett ha en handledare i skrivandet, liksom i det akademiska livet. En typ av författarmentor. Samtidigt ifrågasätter jag fenomenet med författarcoacher. Det kan möjligen synas en smula motsägelsefullt, så låt mig förklara hur jag menar.
För mig är en coach någon som professionellt arbetar med att coacha människor i deras liv (med avseende på arbete, relationer, känslor eller vad det nu är). Coachen tar naturligtvis betalt för sin tid, eftersom det är hennes arbete. Relationen mellan coachen och kunden är i grund och botten en affärsuppgörelse, även om jag kan tänka mig att den med tiden fördjupas och fylls med andra innebörder.
Mentorskapet är något helt annat. Det är en människa som varit med ett tag och samlat på sig erfarenheter, kunskaper och insikter inom ett visst område (att vara chef, företagare eller författare) och sedan, som en del av sin egen utveckling, ger av sin tid till en (ofta yngre) kollega.
För en författare skulle det kunna handla om allt från rent skrivtekniska detaljer till praktisk kunskap om relationer till förlag och media, hur man hanterar ångest och skrivkramp och annat som följer med ett skrivande liv. Här finns inga pengar inblandade. Relationen är kanske inte helt jämlik, men det finns ändå en gemensam nämnare: båda arbetar inom samma yrke, men har kommit olika långt på vägen. Eventuell betalning ges enligt principen pay it forward, genom att adepten själv blir mentor år någon senare i livet.
Jag skulle gärna ha en mentor, som kunde guida mig in i författartillvaron. Någon att ringa och ställa konstriga frågor till och någon att dela glädjen med när det går bra. Charlotte Ekbom är inne på samma linje och undrar hur man får tag på en mentor. Jag bläddrade i mitt inre arkiv och kom att tänka på att Björn Ranelid tydligen ska vara mentor åt flera yngra författare. Så här säger han i en intervju:
– Nu är jag själv mentor åt författare. Som Johanna Nilsson och Torbjörn Flygt. Han ringde på hemma hos mig en dag, jag bjöd in honom och sen hade vi ett sex timmar långt samtal.
Jag känner att det skulle krävas något speciellt innan jag anlitar en coach. Det är först och främst en kostnadsfråga, sedan skulle jag vilja att personen ifråga hade bakgrund inom förlagsvärlden med avseende på bilderböcker, dessutom måste jag nog känna att personen ”fattar grejen” med det jag försöker göra.
På ett sätt är det en lockande tanke att anställa någon som kan stötta och pusha. Jag fastnar ofta i perfektionism och det skulle säkert vara väldigt nyttigt för mig att få in lite just do it- attityd från någon. Jag är nyfiken på vad som skulle hända om en utomstånde kom in i mitt liv och styrde upp det lite!
Jag tror det viktigaste för mig är att coachen är en likasinnad som förstår. Även om en kunnig person kan hitta brister i text och bild och förhoppningsvis vara duktig på att komma med konstruktiv kritik så är det inte säkert att den personen *förstår*. En mentor skulle förstås vara fantastiskt! Kanske kan du hitta någon genom bloggen 🙂
Sofia
Mycket av det du är ute efter kan man nog få i en skrivargrupp, tror du inte det? Eller kanske på en kurs ledd av en yrkesverksam författare med rätt bakgrund…
Det händer helt klart grejer med ens texter så fort en utomstående blandas in.
Får väl se om det dyker upp någon som vill bli min mentor här. Ranelid kanske hör av sig 🙂
Jag tror också att skrivargrupper eller skrivarcommunities på nätet kan vara bra som bollplank eller stöttning. Jag är (lite sporadiskt) med i skrivarsidan.nu och kapitel1.se och det är givande. Det jag söker är ett lite djupare utbyte. Kul att vi har liknande tankar – vi får väl stötta varandra 🙂
Jag skulle ha svårt att lägga ut texter på en sån sida, tror jag. Provade för flera år sedan men tyckte inte det gav så mycket.
Bloggvärlden tycker jag dock är otroligt givande att vara en del av och jag får väldigt mycket energi av att läsa andras inlägg och kommentarer. Så det hoppas jag vi kan fortsätta med 🙂
Jag har också funderingar hit och dit på att anlita en författarcoach. Har än så länge inga egna erfarenheter av det.
Anna: Det är inget självklart val. Vad är det som gör att du tvekar?