En av mina idéer som jag just nu diskuterar med ett förlag bygger på en sann historia. Dock inte min egen. Det betyder att personen det handlar om måste vara med på noterna. Delta i skrivandet på något vis.
Men personen tvekar. Vill inte.
Jag känner mig maktlös. Vill så gärna skriva om det här, men sätter givetvis den här personens integritet först. Så frustrerande att ha napp från ett förlag och få nej från annat håll.
Igår försökte jag skaka av mig frustrationen, men den bet sig fast. Jag ville ringa personen och försöka övertala, men insåg att det var en dålig idé. Det slutade med att jag skrev till förlaget och berättade precis hur det ligger till. Fick svar idag att vi kan avvakta. Höras i januari.
Nu känner jag att jag måste släppa taget, låta det bli som det blir. Vissa historier styr jag inte själv över och kanske är det inte meningen att jag ska skriva den här boken.
Har du bara gjort ett synops och förlaget har redan sagt att de vill att du ska skriva vidare på det? WOW! Det har jag inte hört om förr. Men vad synd att det nu kanske inte blir av.
Ja du, välkommen till många författares eviga kreativa dilemma.
Kanske en hjärtlös fråga men varför är det viktigt för dig att personen du bygger storyn på vet/är delaktig?
Gör som alla andra författare:
Byt kön på personen och ända tillräckligt mycket detaljer så att du inte kan dras inför rätta.
(Min man figurerar t ex med i en verklighetsbaserad spionthriller av en amerikansk författare – som huvudpersonens syster.)
Sedan finns det en annan gyllende regel: Om en person du känner läser din bok och ”känner igen sig” på ett positivt vis, och frågar dig lite glatt oc förhoppningsfullt ”Du, bygger det där på mig, det där som jag berättade?” Då säger du ja.
Om en person däremot förfasar sig och säger ”Du, den där karaktären är väl inte inspirerad av mig va?” Då håller du också med. Bara ”Nej gud, VERKLIGEN inte!”
Oavsett vad som är sanningen.
Malin: Jag har presenterat en idé som förlaget har sagt sig vara intresserat av. Men de har naturligtvis inte slängt fram ett fett kontrakt, snarare inlett en dialog (som kommer att återupptas i januari).
Amanda: Du har helt rätt, och i vanliga fall hade jag inte haft några problem att följa den strategin. Men det finns omständigheter som gör att jag drar mig för det i det här fallet.
Problemet ligger även i hur jag har presenterat min idé för förlaget och mina möjligheter att slutföra det enligt planen.
Det är förhållandet mellan dikt och verklighet som spökar. En lösning är styra min idé mot det skönlitterära i högre utsträckning. Samtidigt kanske det är verklighetsanknytningen som lockar förlaget…