När folk i min omgivning får reda på att jag har skrivit en bok brukar de reagera. För det mesta med ett glatt tillrop. Ett leende. En kram. Men några gånger har det hänt att jag har fått frågan: Hur kom du på att du skulle skriva en bok?
Vad svarar man på det? Hur kom du på att du skulle andas för att överleva?
Vissa saker vet man bara. Jag tror tanken på att skriva väcktes samtidigt som medvetenheten om att jag var människa.
Jag håller med. Jag kan inte heller svara på det. På min födelsedag för drygt fem år sedan sa min sambo helt plötsligt: Varför skriver du inte en bok? Och jag svarade: Ja varför gör jag inte det? Det är du det jag vill. Han bara fick mig att se vad jag redan visste, för själv är han inte alls intresserad av böcker.
Jag har alltid velat skriva böcker, har börjat många gånger men aldrig känt mig mogen att avsluta en, inte förrän under de senaste fem åren.
Svårt att tänka mig att det skulle uppstå från tomma intet, att någon vaknar upp en morgon och tänker: ”Idag ska jag skriva en bok” utan lusten finns där och tanken mognar under en längre tid. Man väljer olika uttryckssätt för sin kreativitet. Själv har jag aldrig haft några författardrömmar även om jag tycker mycket om att skriva, mer än om att prata. 😉
Anna: Precis, det krävs en viss mognad för att faktiskt göra det man alltid har vetat att man vill.
Pumita: Jag föredrar också att skriva framför att prata 🙂
För mig har det nog varit så att jag alltid skrivit. Redan innan jag kunde skriva dikterade jag sagor som min mamma fick skriva ned och sedan fortsatte det med dikter och dagboksskrivande innan jag till slut insåg att jag fått ihop en text som blev en hel bok. Orden bara finns där inne i huvudet och vill ut, tror det är en ventil för att kunna handskas med allt jag är med om..
”Orden bara finns där inne i huvudet och vill ut.”
Exakt! Vissa perioder i livet är det tydligare än andra. Jag minns någon gång i nedre tonåren när jag skrev extremt mycket dagbok. Då hindrade det ständiga ordflödet mig ibland från att verkligen uppleva nuet. Så kan det fortfarande vara… Jag vill bli bättre på att kunna styra själv när jag ska vara närvarande i verkliga livet.