Artikeln är lämnat till redaktör’n, uppsatsen är i princip färdig – inga kommentarer från handledare på den senaste versionen, och mitt första inlägg på Debutantbloggen är både publicerat och kommenterat.
En tomhet infinner sig. Samtidigt kommer tvivlen smygande (var artikeln verkligen bra?), liksom glädjen (att skriva på Debutantbloggen var ju skitkul!) och rastlösheten (vad ska jag göra nu då?).
Kanske blir det pulkaåkning.
Det är precis som det ska vara. Lite pulkaåkning hjälper säkert och så är du igång igen.
Känner precis igen den här tomheten och alla tankar som kommer ikapp… men jag lovar, det går snart över. kram!
Anneli: JA, det är väl det. Tyvärr blev det ingen pulkaåkning. Barnen ville inte. Snopet.
Karina: Ja, det kan nog vända snabbt.