Jag är föräldkas och det enda jag vill är att sitta och hålla på med min kärlek – manuset till min kapitelbok för barn. Efter förra veckans översyn av berättelsens struktur (som jag skrev om på Debutantbloggen) känns det riktigt bra. Just nu är jag övertygad om att det kommer att bli en succé. (Lite självförtroende skadar inte, jag vet att det kommer andra känslor senare i processen mot en eventuell utgivning.)
Är så förtjust i min berättelse, i karaktärerna, i budskapet. Det är pirrigt i hela mig och jag vill helst skrika ut till hela världen vad det är jag håller på med. Tyvärr är titeln på boken väldigt avslöjande, annars skulle jag dela med mig av den här.
Men tills jag har ett kontrakt på att boken ska ges ut tiger jag som muren. Detta är min bebis nu, bara min. Men jag hoppas verkligen att den blir stor nog att ge sig ut i världen på egen hand snart. Det förtjänar den.
Vad härligt. Sug på den karamellen så länge som möjligt och njuuuuut! 🙂
Så roligt!
Jag förstår precis hur du känner dig. Det är en härlig tid du går till mötes.
Lycka till!
Åh, det låter helt underbart!
Jag ser med spänning fram emot att få veta mer 🙂
Vilken härlig känsla!
Sofia
Nina: Du skulle se hur jag njuuuter av minste lilla ord. Det är löjligt.
Barbro: Hoppas det. Om den inte blir antagen vet jag inte vad jag tar mig till.
Anneli: Och jag vill berätta mer. Snart. Kanske.
Sofia: Mmm, härligt var ordet.