Våren 2021 kommer min bok ”Prinsen av Porte de la Chapelle” på Rabén & Sjögren. Det är en ungdomsroman som till stor bygger på verkliga omständigheter. Jag hoppas att många kommer att vilja läsa den.
Efter flera år i Sverige ger sig Salar iväg, eftersom han får avslag på sin ansökan om asyl. Han reser genom Europa och försöker samtidigt förtränga livet i den svenska familjen. Men vissa minnen försvinner inte, hur mycket man än blundar. Flykten från Sverige har bara börjat och Salar vet inte vart han ska ta vägen. Är det ens värt att fortsätta leva?
I vanliga fall känner jag glädje när ett nytt bokkontrakt skrivs under. Men den här gången är det annorlunda. Jag önskar att jag aldrig hade behövt skriva den här boken. Jag önskar att Salars historia aldrig hade kommit till mig. Men i tre år har han levt i mig, tvingat mig ut på resor. Han har tagit med mig till de mörkaste platserna, men också visat mig små skärvor av tillförsikt. Människorna som aldrig släpper taget om varandra, människorna som bjuder in en nykomling i gemenskapen. Killen som tar fram sin flöjt och spelar en bekant melodi vid elden i ett lerigt tältläger, i utkanten av en av världens vackraste städer.
Bilden här nedanför visar en kommentar från en av killarna jag träffade i Paris tidigare i år. Efter månader i tältlägret fick han till sist ett litet rum på ett slitet flyktingboende utanför Paris. Han vet inte om han får stanna i Frankrike.
Boken är en fortsättning på novellen Tusen tashakor, hejdå som finns att läsa här.
