Vid årsskiftet lämnade jag livet som student och anställd bakom mig och satsade på skrivandet på heltid. De första veckorna var jag skräckslagen inför min nya tillvaro. Stressade över allt.
Nu börjar det nya livet arta sig och i takt med att nya uppdrag och möjligheter dyker upp stiger självförtroendet. Jag känner att det här kommer att funka. Därmed lämnar jag också den svenska fackföreningstryggheten. Hej då, facket! Bra att ni finns men nu tänker jag klara mig själv.