…betyder mycket att göra i livet. I skrivarlivet. Alldeles för mycket. Årets första veckor var lugna, så lugna att jag började undra om jag valt fel. Men så rasade det in jobb och nu känner jag stressen stiga. Hur fan ska jag hinna skriva allt.
Men jag vet att det går. Beta av en sak i taget. Ett ord i taget. Fokusera. Även om det känns som om jag ska gå sönder inuti ibland.
Jag hoppas ni har överseende med att jag bloggar lite mindre än vanligt (kanske inget alls) och är sämre på att kommentera på era bloggar. Det kommer tider då jag får mer tid för sånt igen. Tills dess hoppas jag ni inte glömmer bort mig.
(Ni kan ju alltid läsa Debutantbloggen. Dagens inlägg innehöll förklaringen till den där kråkan jag bloggade om igår.)
Självklart. Det är klart du inte ska blogga nu. SKRIV
Förstår så väl att du går i skrivardvala. Det gör jag också med jämna mellanrum, annars blir ingenting gjort tycker jag. När du återvänder till bloggen har du en utmärkelse att hämta hos mig:)
Mig behöver du absolut inte ha dåligt samvete för, är i samma sits kan man säga.. 🙂