Apropå flerspråkighet

Ett av de roligaste skrivjobb jag har haft var att intervjua en modersmålslärare i Botkyrka. Hon hade ett eget klassrum på skolan som var tapetserat med planscher där grundläggande begrepp fanns på både svenska och arabiska. Hon själv sprudlade av energi och hade en extrem tilltro till sina elevers möjligheter. Exakt de egenskaper hos en lärare som gör skillnad för eleverna. Hennes klassrum var som ett språktivoli. Det gick snabbt, det var roligt och allt handlade om språk!

Att hon arbetade i Botkyrka var antagligen ingen slump – det är en av de kommuner i landet som har satsat mest på modersmålsundervisning i skola och förskola. Som jag har förstått det är man i Botkyrka överens från högsta nivå ända in i klassrummet om hur viktigt det är att alla barn får utveckla alla sina språk.

På nya sajten Sveriges resurser skriver Botkyrkas skolchef Erik Nilsson om språkrikedomen som finns i hans kommun. Han argumenterar för att språkutveckling är alla lärares ansvar, vilket också fastslås i nationella styrdokument. Tyvärr är det fortfarande sällsynt att höra skolfolk på högre nivå formulera som Erik Nilsson:

Förskolan och skolan måste systematiskt arbeta språkutvecklande genom att hela tiden tänka kunskapsinnehåll och språk integrerat. När förskolebarnen utforskar vattnets egenskaper ska en duktig pedagog utmana barnen språkligt och få dem att erövra de begrepp som krävs för att förstå och beskriva det fenomen som de utforskar. När kemiläraren i högstadiet genomför laborationer så ska det i allra högsta grad vara en språklektion där målet är att utveckla elevernas kunskapsbärande språk. Uppdraget att utveckla elevernas språk ligger på alla verksamma i förskolan och skolan – och inte endast på språklärarna.

Min bok är ett litet, litet bidrag till att stärka språket hos några av Sveriges tvåspråkiga barn. Önskar bara att den kunde komma ut på fler språk på en gång. Arabiska, till exempel…