Ibland måste jag nypa mig i armen för att se om mitt liv bara är en dröm. Men jag tror att det som sker just nu är på riktigt.
Idag är en historiskt bra dag. Till att börja släpptes min debutbok Inte klia, Adam! Som om det inte vore nog fick jag två mycket intressanta meddelanden: ett mejl och ett telefonsamtal. Det kan vara riktigt roliga saker på gång. Just nu vågar jag inte skriva så mycket mer, men hoppas att jag snart har något mer konkret att berätta. (Beklagar att min blogg just nu mest är ett enda glatt utropstecken. Jag lovar att grotta ner mig i ångest när den kommer, för det gör den.)
Utöver detta fick jag just ett fint mejl från mottagaren av dagens kram:
Annelie, tack snälla för kramen idag på bibliotekariernas egen högtidsdag:) – hade ingen aning!.. Och tack för fina ord på din blogg, ja jag delar verkligen din glädje!!
Ha, ha…ångest har vi gott om ändå! Jag tycker det är underbart med ”ditt stora utropstecken”. Man måste få vara glad över att lyckas-superdupergalet glad! Det är riktigt roligt att följa med på ett hörn och se att det faktiskt ofta är så att en öppen dörr oftast leder till fler!
Stort Lycka till!
Vad spännande, ser fram emot mer detaljer längre fram… 🙂