Efter att ha läst dagens femtioelfte blogginlägg där någon har ”spenderat dagen i solen” blir språkpolisen i mig upprörd.
Just nu står hon på min axel och teaterviskar: ”Skriv att man inte spenderar tid på svenska. Det enda man kan spendera är pengar. Tid tillbringas. Tid kan också fördrivas, eller möjlighet förspillas. Men aldrig spenderas. Kan du säga det till alla språkförbrytare där ute i bloggosfären?”
”Visst kan jag göra ett försök” svarar jag och pekar på skärmen. ”Titta, nu har jag skrivit precis som du sa. Men ärligt talat tror jag inte att de du menar läser min blogg. I morgon kommer det fortfarande att spenderas dagar på semesterorter och timmar på kaféer. Ska vi slå vad?”
Hon rycker på axlarna och går och gömmer sig igen. Ibland måste man bara få ur sig saker och ting, oavsett om någon lyssnar eller ej.
Det är ett typiskt språkfel jag skulle kunna göra. I mitt fall skyller jag på de tio år jag spenderade (haha) i London.
Sofia