Män som genom historien har velat hålla kvinnor utanför makten har varit påhittiga. Ibland har de använt mensen som förevändning för att stänga kvinnor ute. Man kan tycka att den enda rimliga förhållningssättet till den biologisk funktion som ligger till grund för hela mänsklighetens fortplantning borde vara hyllningar och stående ovationer, men så är inte fallet. Förtrycket följer sin egen logik.
I Indien har kvinnor under lång tid stängts ute från hinduiska tempel med hänvisning till mensen. Men efter en lång kamp med inslag av både civil olydnad och våld – som kulminerade i en enastående mobilisering av kvinnor som bildade en 620 kilometer lång mänsklig mur – har förändringen äntligen kommit. Det hinduiska templet Sabarimalas styrelse har nu beslutat att kvinnor är välkomna. Det lönar sig att protestera.
I Västvärlden ser kampen mot menstabut lite annorlunda ut. Den som menstruerar ställs sällan inför lika tydliga förtryck som kvinnorna i exempelvis Indien. Men fortfarande osynliggörs ofta mensen och tabut lever kvar. Genom tystnaden upprätthålls mystik och skamkänslor. Vissa aktivister har lobbat för att det borde finnas en emoji för mens. När jag kollar de nya emojisarna för 2019 så ser jag faktiskt en droppe blod. Äntligen! Man kan tycka att det är en bagatell i jämförelse med kampen kvinnorna i Indien utkämpar. Men allt hänger ihop.
Genom att prata om mensen kan vi bryta tabut och uppmärksamma de orättvisor i värden som drabbar menstruerande människor. Det är också anledningen till att jag skrivit en faktabok om mens. I en intervju på Nypon förlags blogg berättar jag om de språkliga strategier som kvinnor använder sig av för att prata om mens på svenska och engelska. Läs, fnissa och prata vidare om mensen. Det är bara så vi kan krossa tabut.