Det finns en regel man som författare bör följa: att inte bemöta en dålig recension. Inte offentligt, i alla fall. Man kan vara hur arg som helst och tycka att recensenten är dum i huvudet, men utåt håller man tyst. Man mejlar inte recensenten för att förklara. Man skriver inte en replik på sin blogg. Och man häver definitivt inte ur sig en massa obscena ord på recensentens blogg.
Det vet alla, eller hur?
Tydligen inte. Spana in kommentarerna på den här recensionen, där författaren till den recenserade boken spårar ur helt.
Här borde författaren ha tagit ett djupt andetag, läst recensionen igen, glatt sig åt de saker som faktiskt var positiva och tagit sig en funderare på om det låg något i kritiken.
Det är så lätt att fastna i små detaljer som inte är positiva och haka upp sig på dem, istället för att se hela bilden. Jag har märkt själv att det jag först har tyckt var en rätt jobbig recension att läsa faktiskt var väldigt positiv – med några små synpunkter som jag mycket väl kan ta tillvara på.
Oj, herregud liksom. Dagens skratt! Kunde knappt läsa vidare för det blev så väldigt pinsamt.
Jag tror det är bra att hålla sig till de regler du nämner. Ibland kan jag läsa recensioner och bli uppretad å författarens vägnar, det skrivs ju så väldigt många dåliga recensioner. Men oavsett om recensionen är orättvis eller inte så gör man nog bäst i att bara lämna det.
Sofia
Ja, jag säger då det… Var bara tvungen att kommentera det med ett blogginlägg jag med… 😉
Helt galet! Att vänta en stund och andas hade nog inte skadat henne alls.
Oh. My. God.
Ja, någon glömde bort att andas…
Ojoj, håller med. Ett andetag eller två hade varit på sin plats. Så som det så ofta är och bör vara! Du kommer med kloka ord och råd. Man bör inte tappa fotfästet på grund av åsiktsskiljaktigheter. Kanske är kritiken befogad, kanske inte. Viktigt att komma ihåg är att det faktiskt rör sig om subjektiva bedömningar.