Att skriva lättläst kan väl inte vara så svårt? Så tänkte i alla fall jag. Som lärare i svenska som andraspråk var jag van att formulera mig tydligt och som frilansjournalist hade jag övat på att beskriva svåra saker så att alla skulle förstå. Dessutom hade jag svarat på tusentals frågor om livet och världen från mina barn när de var små.
Men det visade sig att det var en helt annan sak att skriva lättlästa böcker. Visst hade jag nytta av allt ovan, men det krävs lite till. Det förstod jag när jag redigerade mitt första manus på Nypon förlag och fick ändra massor. När jag sedan gick en kurs på Centrum för lättläst klarnade bilden. Några saker jag behövde tänka på var:
1. Skriv bara det viktigaste
(I ett manus var det till exempel helt oviktigt att en person harklade sig. Stryk!)
2. Struktur – gärna kronologiskt
(Berätta en historia från början till slutet.)
3. Undvik ord med dubbel betydelse
(Ett drag från ett fönster är något helt annat än ett drag i schack eller ett drag i någons ansikte)
Det låter enkelt, men det kan vara väldigt svårt. Det är tur att man har en redaktör som hjälper till. Bilden visar arbetet med manuset till ”Kom igen, Amina! Alla kommentarer till höger är från min redaktör Sara Wåglin, som gjorde ett strålande jobb. Jag ändrade nästan allt som hon föreslog. Men vissa gånger får man faktiskt bryta mot en och annan regel som författare. En återblick i tiden kan vara nödvändig och en till synes oviktig detalj kan visa sig vara avgörande senare. Men det kanske bara är jag som vet det …