Förra året kom 7049 barn och ungdomar ensamma till Sverige. Det blir förmodligen långt fler i år. Av de som kommit hittills i år är 16 procent flickor.
Det är nästan omöjligt att föreställa sig vad de här barnen har varit med om. De har flytt från krig och förföljelse, lämnat sina familjer och tagit sig till norra Europa på egen hand. Ibland tar det flera år. Flera år av en barndom. Att resan är riskabel och bitvis livsfarlig vet alla som har sett på nyheterna den senaste tiden. Många drunknar på Medelhavet, men även andra faror kantar vägen till Europa.
Jag har träffat några av dessa ungdomar. Somliga vill inte tala om vad de har varit med om, vilket jag respekterar. Men de som vill berätta har ofta historier som etsar sig fast djupt i ens inre. Jag glömmer aldrig vad Reza, Faysal och Samira berättade för mig.
Fler borde få ta del av dessa berättelser, inte bara för att de är gripande utan för att säger något om den tid vi lever i. De kan hjälpa oss att förstå det som sker i vår omvärld.
Jag är glad att få ge ut böcker på ett förlag som tycker att det är viktigt. Nypon och Vilja förlag har gett ut bland annat Christina Wahldéns ”Med livet som insats” och min egen ”Spring, Amina!”. En annan läsvärd bok är Monica Zaks ”Jag är en pojke med tur” på Bokförlaget Opal.
Ett annat initiativ är Friends och UNHCR:s kampanj ”Hej Sverige”, som har pågått i tre år. Målet har varit att öka kunskapen om flykt och motverka negativa attityder och fördomar hos högstadieelever, främst genom att förmedla berättelser från unga människor som själva har flytt. Det har bland annat resulterat i ett seriealbum, en film och en teaterföreställning. Allt material är helt gratis och finns på www.hejsverige.nu.
Min förhoppning är att vi kommer att se ännu fler berättelser om dessa unga människor framöver, både dokumentära och påhittade. Jag hoppas också att några av tusentals ungdomar som kommit till Sverige ensamma de senaste åren själva kommer att skriva böcker i framtiden.
Mitt eget bidrag är att fortsätta lyssna, att ta reda på mer och skriva historier om hur det är. För även om det är nästan omöjligt att leva sig in i hur det kan vara, är det precis det som är en författares arbete – att bli en annan människa i tanken och försöka få andra att tro på det med hjälp av språket.
