Jag är igång. Direkt efter frukosten i morse tillbringade jag en stund vid datorn och började skriva. Jag hade glömt hur häftigt det är att bara köra, utan att tänka efter så mycket innan.
Jag har som sagt en enkel idé som ligger till grund för det manus jag nu har tänkt producera, men den är väldigt skissartad. Egentligen är det bara en miljö, en händelse och ett (eller flera?) föremål. Huvudperson, konflikt, förvecklingar och konfliktlösning saknades för 24 timmar sedan. Men när jag fick alla de där namnen via Twitter igår hände något. Ett av namnen petade mig rakt i hjärtat. Det fanns en person med det namnet i min närhet en gång, men han försvann. Det som hände är ingenting jag vill tänka på, det är för jobbigt. Men så igår kunde jag se honom framför mig igen. I miljön som boken ska utspela sig i. Han liksom strövade, rörde sig trevande, som om han inte visste vart han skulle, eller kanske sökte efter något.
Där började jag skriva: en pojke, en plats och ett besked som förändrar allt.
1989 ord senare har en karaktär börjat ta form och en konflikt kan anas. Undrar vad som händer i morgon …