Eller 118 000 tecken. Så långt är det manus jag arbetar med nu. Även detta för barn, men lite större barn än Adam-böckerna.
Det är ett manus jag har arbetat med till och från i flera år. Det bygger på en riktigt bra grundidé, måste jag säga. Och titeln är klockren. Men om jag inte blir klar med det någon gång kan jag ju inte få förlagen att inse hur bra det är.
Alltså ägnar jag minsta lediga stund just nu åt att redigera. För berättelsen är klar, allt som ska hända har hänt. Nu måste jag bara få ordning på alla scener, skärskåda mina karaktärer och deras motiv, fundera på språket och orden, bygga ut vissa beskrivningar och stryka andra.
Egentligen är det ett ganska lustfyllt arbete, men jag blir så irriterad på mig själv att jag inte blivit klar tidigare. Målet var att skicka det till förlag under 2011.
Men var spelar det egentligen för roll om det blir i år eller nästa år. Huvudsaken är att jag skriver. Fortsätter att skriva. Och skriver vidare. Annars kommer jag inget vart.
Idag inspirerad jag av Christin som skrivit så fint om att inte ge upp. Det var tur att hon inte gjorde det, för då hade det inte blivit något kontrakt med Gilla böcker. Stort grattis Christin!
Härligt! Det är så kul att jobba med sitt manus. Lycka till med fortsättningen!
Hejja dej
Det där med deadlines är så klart bra, däremot tar olika historier olika lång tid på sig. Och är det något jag har lärt mig av allt skriv så är det detta; du måste skriva en hel del innan du lärt dig vad du kan och inte kan skriva. Allt skriv är bra, även det du behöver kasta.
Tack för gratulationen! 🙂 kram på dig!
Anneli: Visst är det roligt! I alla fall för det mesta 🙂
Malin: Tack 🙂
Christin: Jag håller helt klart med dig, att olika historier tar olika lång tid. Har själv märkt att vissa teman återkommer i olika texter jag jobbar med, som om det finns saker jag måste skriva, men ännu inte hittat formen för. Ibland kan ett sådant tema dyka upp som en idé och låta sig skrivas blixtsnabbt.
”Allt skriv är bra.” Bra sagt!