Läxläsning vs. lustläsning

Min bok ”Spring, Amina” har just tryckts i en ny upplaga vilket är roligt. Det betyder att den har hittat till många läsare. Då och då hör några av dem av sig. Det visar sig att Amina tilltalar barn från 6 år upp till pensionärer i 70-årsåldern. De allra yngsta läsarna får jag sällan kontakt med direkt, utan det är ofta någon vuxen inblandad i konversationen.

Igår skrev till exempel Pernilla Alm, som nyligen kom ut med boken ”Läxfritt – för en likvärdig skola”, om hur hennes dotter ena stunden grät över läxan för att lite senare läsa en lång stund om Amina på egen hand.

”Mamma, jag har läst jättelångt. Den här boken är verkligen spännande. Och sorglig. Hennes bror dog. Det är jättesorgligt. De fick fly mamma, till ett land – vilket land är det här?” Jag läser. ”Kenya”. ”Jaha. De fick fly dit.”

På Twitter bjöd Pernilla dessutom på en förtjusande bild som jag  helt fräckt snor:

Läsning är vackert, särskilt när små barn erövrar bokstav för bokstav, rad för rad, av egen inre drivkraft och med stöd från vuxna, papperslappar  och litteratur på rätt nivå. Det tar sin lilla tid, men om de får fortsätta i lugn och ro, ges tillgång till en massa bra böcker, kunniga bibliotekarier och andra läsande barn och vuxna så brukar det bli hängivna läsare av dem.

*

 Ska du till bokmässan? Då kan du lyssna på Pernilla Alm och Malin Roca Ahlgren på ett väldigt intressant seminarium: Inne med adhd, ute med läxor!