Jag har bestämt mig för att springa min första halvmara i höst. Drygt 21 kilometer löpning är mer än jag någonsin har sprungit. Men efter ganska många veckors träning enligt ett färdigt program (som jag har modifierat enligt mina egna förutsättningar) börjar jag bli övertygad om att jag faktiskt kommer att klara det.
Som alltid när jag bestämmer mig för att satsa på något har jag plöjt böcker i ämnet. Att läsa om andra som springer är motivationshöjande och kan samtidigt bjuda på en och annan lärdom. En smula förvånad blev jag dock när jag snubblade in på Halmstads biblioteks webbsida (se skärmdump till vänster) och fick syn på en av mina egna böcker under rubriken Boktips: löpning. Visserligen handlar ”Spring, Amina!” om en flicka som springer, men för mig är bokens centrala tema hur det är att vara ensam i ett nytt land och hur man tar sig framåt trots att livet känns hopplöst.
Amina är dock ingen långdistanslöpare, i alla fall inte ännu. Hon kör medeldistans och är väldigt bra på det. En som kan springa riktigt långt däremot är Haruki Murakami, författare (och löpare), som han själv vill bli omnämnd på sin gravsten. Hans ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” är min absoluta favorit bland löplitteraturen. Kanske för att den visar hur två viktiga bitar i mitt eget liv hänger ihop: att skriva och att springa.
När jag står på startlinjen i DN Stockholm halvmarathon i september kommer jag att ha laddat med rätt många kilometer löpning, god mat, den perfekta spellistan och så en omläsning av Murakami. Hoppas det bär ända in i mål.