Jag gick en promenad i höstmörkret med barnen idag. Ficklamporna var med. Vi skulle leta efter spöken. Längst gångvägarna noterade vi att det var ganska många gatlyktor som var släckta. Trasiga? Vi började notera deras nummer för att felanmäla till kommunen. Medan vi gick där mellan släckte lampor, bland spöken och älvor, började en idé ta form. En bok. Spöken. Spänning. Barn. Mörker.
Hm. Ska jag börja skriva sånt nu?
Vågar jag det?
Du kanske SKA börja skriva sånt nu… Visst är det härligt ändå att idéer till en bok kan dyka upp mitt i vardagen, när som helst och hur som helst?! 🙂
Det är klart du ska. Ju mer fasansfullt, ju bättre. 🙂
Helena: Det är alltid lika kul, och ofta oväntat. Jag önskar bara att vardagen även bjöd på tiden att förverkliga dem alla!
Oskar: Fasansfullt… lägger det på minnet ifall jag faktiskt gör ett försök.
Det låter spännande! 🙂
Klart du ska! Lyck till
Så klart du ska prova! Det är kul med idéer som poppar upp. Bara att hänga med!
Anneli: Kan nog bli det…
Malin: Tack 🙂
Nanna: Problemet är att få tid att slutföra alla. Vet inte hur många påbörjade projekt jag har.