Jag hade satt upp ett mål för den här sommaren. En deadline för ett av mina manus. I mitten av augusti skulle det vara klart att skicka till förlag. I juni föreställde jag mig hur jag skulle sitta frenetiskt på kvällar och lediga stunder och redigera mitt manus till perfektion.
Nu blev det inte så. Jag upptäckte att det fanns annat jag hellre ägnar sommarlovet åt, samtidigt som min arbetssituation inför hösten förändrades. Jag behövde helt enkelt prioritera om.
Dessutom fick jag nya infall om hur min berättelse skulle kunna bli ännu bättre. Något som varit i bakgrunden i boken skulle kunna få mycket större plats. Det skulle dock kräva en del research och en ordentlig omskrivning.
Därför har jag nu kommit fram till att jag måste strunta i min egen deadline. Det är inte alltid bäst att pressa sig själv. Ibland måste saker få ta tid. Först då kan de bli så bra som möjligt.
Det låter sunt, tycker jag. Snabbt blir inte alltid bäst, som många av oss vet.
Verkligen inte. Samtidigt får det inte ta så lång tid att det aldrig blir klart. Svår balansgång, det där 🙂