En gång kallade en kurskamrat på universitetet en av mina texter för spretig. Hon gjorde det med viss beundran. ”Jag vill också skriva något sånt här!” sa hon.
Spretigt brukar vara något negativt, i alla fall på textnivå. Man jag är gärna spretig. När jag ser på mitt skrivande spretar det åt alla möjliga håll. Jag vill skriva för barn. Jag vill skriva för vuxna. Jag vill skriva för att underhålla. Jag vill skriva för att lära. Jag vill skriva för att berätta. Jag vill skriva kort och långt. Jag vill hitta på och skriva om verkligheten. Jag vill skriva i tidningar, på nätet. Jag vill skriva böcker. Jag vill skriva ord som ingen någonsin får läsa. Jag vill skriva och bli förstådd.
Ni fattar. Jag vill inte hitta hem och bli en eremit i något fack. Jag vill spreta vidare i olika slags texter.
Nyss frågade någon om jag ville skriva en bok ihop. Lek med tanken, sa hen. Jag leker med tanken. Jag gillar den.
Något nytt att bita i.