Tummen upp för mitt manus

Sådärja, då var mötet med förlaget avklarat. Jag hade varken färgat håret eller köpt nya kläder, men se det gick bra ändå.

Det blev tummen upp för mitt manus. Förläggaren sa så fina saker om det att jag blev mållös och tänkte det här ska jag aldrig glömma. Fem minuter senare hade jag glömt vartenda ord.

Men det viktigaste kommer jag ihåg: att jag ska göra några mindre ändringar i manuset, skicka tillbaka det till förläggaren och fundera på en passande illustratör.

Tråkigare kan man ju ha det.

Vilket manus det var? Det jag skrev om här och här.

Vilket förlag det var? Det vågar jag inte berätta riktigt ännu. Men snart så.