I morgon börjar jag jobba igen efter flera veckors ledighet. (Som lärare alltså. Skrivandet är svårare att ta ledigt ifrån. Jag har hela tiden något på gång.) Vi lärare har en vecka på oss innan eleverna kommer och fyller våra rum med mening. Det är knappt om tid att förbereda, varför åtskilliga lärare lägger många timmar av loven på att förkovra sig i litteratur, diskutera didaktiska frågor med kollegor på nätet och att fundera på hur nästa läsår ska bli så bra som möjligt.
Själv har jag den senaste veckan haft näsan i böcker som handlar om allt från läsutveckling till ledarskap. Hela tiden med några frågor i huvudet: Hur kan jag bli en bättre lärare för mina elever? Hur kan jag få ut mer av vår värdefulla tid tillsammans? Hur skapar jag de bästa förutsättningarna för lärande?
Problemet är inte bristen på uppslag, teorier och inspiration. Tvärtom håller min hjärna ibland på att explodera av intryck. Samarbeten, verktyg, texter, arbetsformer, sajter… allt i en enda röra. Exakt vad det landar i vet jag nog inte förrän jag står mitt i det. Antagligen kommer jag att förkasta en del av det jag testar, annat kommer jag att vilja vidareutveckla. Ibland kommer jag att känna mig uppgiven, andra gånger euforisk. Vissa dagar kommer jag att tro att jag har misslyckats, för att snart uppleva framsteg av sällan skådat slag.
Att vara lärare är onekligen sammansatt och det finns inga enkla svar på hur man blir en skicklig lärare. Men det är väl det som är tjusningen med yrket.
Känner igen mig