Idag, på alla hjärtans dag, lyssnar jag på tonsättningen av Sonja Åkessons dikt Ja tack medan vinterkylan biter mig i ögonlocken. Orden värmer inifrån, och tvingar mig att se sådant omkring mig som jag annars helst blundar för.
En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.
Lyssnar på Sonja Åkesson tolkad av en rad nutida artister. Älskar Sofia Karlssons tonsättning av Ja tack. Och Annika Norlins tolkning av Åkej är enastående. Jag får gåshud, det är så jävla bra.
Kommer på mig själv med att sakna en nutida Sonja Åkesson som kan dissekera 2000-talets kvinnoliv, samhälle och vardag. Men så måste jag erkänna att jag inte läser särskilt mycket nutida poesi. Så hon kanske finns där utan att jag vet om det. Någon som vet?
Jag rimmar och det är inga julklappsrim. Nej, jag filar på en liten spin of-produkt som hör ihop med min bok. Inspirerad av det ymniga korsbefruktande mellan olika konstformer som förespråkas i Booklife kom jag på den briljanta idén att skriva en sång, som spinner vidare på ett framträdande tema i boken om Adam.
Just som jag kom på idén, på väg till tunnelbanan, kom en bekant till mig fram och hälsade. En bekant som råkar vara kompositör. Så jag började genast yra om min bok och illustrationer och sånger och nu har vi bestämt att vi ska skriva en sång ihop. Så kan det gå.
Och sången ska rimma. Det är inga problem, jag är ganska bra på att rimma. (Brukade skriva limerickar om mina klasskamrater i gymnasiet.) Mitt största problem just nu är att jag inte kan bestämma mig för vad som ska vara vers och refräng.
Lite hemmagjord, pubertal NaNoWriMo-underhållning piggar upp mig idag.
I’m gonna write a freaking book.
Det är lördag morgon och Eels steker amerikanska pannkakor och sjunger en sång. Hemma hos oss brukar maken göra det på söndagar. Steka pannkakor alltså, inte sjunga.
Det är fredag! Då blir det livemusik med The Cure.
Den hör veckan väljer jag en låt för varje dag. I morse blev det David Bowie. Här kommer en bonuslåt – en dramatisk och sorglig sång som handlar om attentaten i Madrid den 11 mars 2004. Jueves betyder torsdag på spanska.
David Bowie står för torsdagsmusiken.
Kolla in den badrumsrealistiska videon med övernaturliga inslag.
Regnslask och halvmörker gör att hela den här tisdagen känns som en enda lång eftermiddag. Vad passar då bättre än gamla fina Stonecake?
Ny vecka, ny musik. Hittade låten hos Nina.
Det kanske bli en låt för varje dag den här veckan.